Göteborgsposten – 28 september 1867, sida 2

jemte han såsom säkerhet för dennas fullgörande lemnade en ansvarsförbindelse å 1,000 rdr rmt, undertecknad af R. H. Akerman på egendomen Bäck i Inlands Torpe härad, hvilken ansvarslörbindelse enl. från hr Akerman ingången underrättelse befunnits vara falsk. Grosshandl. Arvidsson, sjelf närvarande såsom målsegare, förevisade vid polisforköret ifrågavarande revers och ansvarsförbindelse jemte det intyg från hr Åkerman, hvari han förklarar ansvarsförbindelsen falsk. Tilltalade O. H. Åström fick redogöra för sina lefnadsomständigheter, hvaraf upplystes att han var 26 år gammal. Han påstod sig ej förr ha varit straffad eller tilltalad för brott. Aklagaren upplyste dock att han varit tilltalad som bedraglig gäldenär och säsom sådan dömd till elt års fängelse. Astrom erkände detta, men sade gig ha hos hofrätten anfört besvär öfver domen. Den tilltalade visade sig under polisförböret helt obesvårad och sökte vända misstankarne mot annan person. Han uppgaf nemligen att han gifvit åt sitt fordna handelsbiträde, W. L. Hansson, i uppdrag att begifva sig ut till Bäck och af hr Akerman, med hvilken Åström skulle vara slägt, begära en ansvarsförbiudelse å 1,000 rdr. Hansson fullgjorde detta uppdrag och återkom, medförande den omtalade ansvärsförbindelsen, som han uppgaf vara utfärdad af hr Åkerman, en sak, som Åström alls icke kunde betvifla, ty han fann stilen lika tr Akermans. Det vore sålunda Hansson som borde få stå till svars, ifall ansvarssörbindelsen vore lalsk. Sedan denna osannolika historia blifvit berättad till slut, trädde hr Hansson från ett annat rum in i sessionsrummet. Han sade sig verkligen ha varit biuäde åt Åström under sex månaders tid, men för närvarande hade han med honom intet att skaffa. Hr Hansson tillbakavisade Aströms oförsynta beskyllningar och sade sig ingenting känna om förhållandet. På egendomen Bäck hade han aldrig ens varit. Åström vidhöll icke destomindre sina påståenden, utbristande helt oförskämdt emot Hansson: — Nu sar Hansson ej stå här längre och neka, utan erkänn att jag har fått ansvarsförbindelsen af Hansson Grosshandl. Arvidson framställde, då det egentliga förhöret med Åström var slutadt, huru hans misstankar först blifvit väckta mot A, hvilken då allären afslöts sade sig ännu vara handlande. Hr Arvidson hade nemligen låtit en månadskarl se efter hvart Åström lät föra kaffet och sockret. Det befanns då att hans nederlagsplats var en lörstuga hos ta petserare Larsson på Wallgatan. Å. sjelf bor i Haga Hr Arvidson fann naturligtvis förhållandet besynnerligt och begat sig till huset dit sakerna blifvit förda, för att få tala med Åström. Denne fanns dock ej på stället. Af varorna var kaffet qvar, men sockret redan bortfördt. Hr Arvidson erfor då att sockret af Aström blifvit försäldt till en handlande J. B. Johansson på Sillgatan för 323 öre skålpundet. Åström hade köpt varan för det gangse priset, neml. 37 öre skålpundet. Hr Arvidson begaf sig efter denna upptäckt ull ofvanberörde handlande Johansson, hvilken då sade sig ej känna Aström eller med honom ba uppgjore någon sådan allar. Sedermera hade dock Johansson kommit till hr Arvidson och medgiivit sig ha köpt sockret, som utbjöds genom måklarebiträdet Adolf Lindström för 321 öre pr extra kontant. Kaffet blef naturligtvis af hr Arvidson återtaget, då han fann huru misstänkt allt detta var. Han uppgaf sin återstående fordran lör sockret utgera 344 rdr 77 Öre. Förhöret afbrötg nu en stund, för att åter fortsättas sedan handl. Johan-son blitvit efterskickad Donne medgaf att han d. 24 d:s köpt socker af Ast öm genom måklareb trädet Linastrom, hvilken kommit och utbjudit sådant, hvarpa fan medförde prof. D följdes derefter åt för att bese varan, hvilken, som nämndt är, förvarades i förstugan till et hus vid Wallgatan. Köpet skedde extra kontant. Johansson kundo, oaktaut den besynnerliga platsen för suckrets förvarande, ej tänka på att det kunde vara nagot bedrägeri med i spelet, ty räkning uppvisades, hvarigenom syntes att sockret var betaldt genom revers. Sasom förklaringsgrund dertill att Jobansson vid hr Arvidsons besök hos honom senare samma dag förnekat at: något köp egt rum, uppgaf J. att han ej uppfattat frågan så, som skulle hr Arvidson frågat om Jobansson köpt något socker, utan en annan person skulle ha blifvit nämnd. Johansson sade sig äfven ha varit illamående vid tillfället, hvilket bidragit till att han ej uppfattat saken som han sedermera gjorde. Han gick nemligen senare, såsvm äfven br Arvidson uppgaf, till denne och omtalade då eaken såsom denna förböll sig. Hela summan, som af Johansson betaltes för sockret, utgjorde 302 rår 25 öre. Astrom infördes nu åter och tillfragades om han onmodat Lindström sälja sockret ull så lågt pris, hvilket han medgaj. Målet remitterades till rådhusiätten, såväl med afscende på Åström, som handl. Johansson, hvilken köpt på dylikt sätt bekomna varor. Astrom införpassades tili cellfängelset. Föreståndaren för pudrettfabriken J. Andersson hade i polisen låtit anmäla, att natten till d. 20 d:s genom inbrott i en fabrikens vagnbod bortstulits 3 st. laderfotsackar. För nägra dagar sedan fick man reda på hvilka tjufvarno voro, hvarefter dessa ble vo inmanade i polishäktet. Det var en mänadskarl vid namn And. Olsson, som föranledde upptäckten af tjusvarne, derigenom att, då en af dessa; Anders Persson, kom och ville byta sig till stöflor lör ett stycke läder, fann Olsson törhållandet misstankt och anmälde saken för polisen. Anders Perssov innehade läderstycket då han derefter antastades och erkände lika väl som hans kamrat, Johannes Börjesson, som äfven snart anträffades, att de båda förosfvat inbrottet i vagnboden. Vid med dem 2 går Hallet polisförhör vidhollo de sitt erkännande. Vagnboden hade varit låst med hänglås, hvilken de uppbrutit med en spik. Anders Persson, som först hördes, berättade att de gjort upp saken på förhand. Han hade haft arbete på fabriken och kände till lokalen. Johannes Börjesson sökte göra troligt att han följt med Anders Perss0::, utan att sjelf ha några afsigter att stjäla. — Hvarföre följde du honom då? frågade polismästaren — Jag var med bara för nöjes skull, svarade Börjesson. Efter stölden gingo de till en skeppare, som låg med sin skuta i hamnkalen vid Möbeltorget och sålde vill denne två af fotsackarne för 5 rdr stycket. Häraf fick Börjesson 2 rdr 50 öre. Också hade den andre, som tog största delen, varit den som både uppbrutit låset och tagit fotsackarne. Poliskammaren tillerkände månadskarlen And. (BHa Av.