Göteborgsposten – 27 september 1867, sida 2

XVIII. Tvekampen. Om den ryktbara apan från Mogol icke var en apa, lika litet som fiskmenniskan var en amphib, så var deruti ingenting precis öfvernaturligt, ehnru det i början såg märkvärdigt ut, och den sällsamma varelse som utförde denna rol, för att fullgöra det med denna fullkomlighet, var försedd med en kroppsbildning som verkligen utgjorde ett underverk; men att den stackars saten kände guldarbetaren, i detta ögonblick sjelf förvandlad till akrobat, och att han framför allt på ett så noggrannt sätt kände namnet på hans fiende och den snara som var utlagd för honom, en snara om hvilken Asperginos hustru blott var lösligt underrättad, se der hvad som förundrade var hjelte. Han skulle hafva blifvit mindre öfverraskad, om han likasom våra läsare hade vetat att den föregifna apan icke var någon annan än mannen från de amerikanska stenbrotten, Barnabe Taburol, kallad Spindeln, som ifrån utt vara beskyddad af honom hade blifvit hans beskyddare och efter att en gång ha räddat honom ur banditen Goulards händer nu ville ånyo befria honom derur. Barnabeå var denna fantastiska varelse, som hade klättrat in genom fönstret till det kabinett, som låg bredvid det, i hvilket Asperginos och den fordne åkaren uppgjorde sin komplott mot Leonard. Han hade hört den och sökte blott underrätta offret för de båda skurkarne. Han anade icke att det var fråga om honom sjelf