Göteborgsposten – 27 september 1867, sida 2

tar er i vagnen ... Ni kommer, inte sannt? slutade hon med en lågande blick. En tte-å-tte, ett rendez vous med detta odjur ... ännu samma morgon skulle vår hjelte harmats deröfver, men insnärjd i detta nit af intriger, tänkte han att klephantine ville tillägga en förklaring till sin varning dagen förut. — Jag skall komma, svarade han. I detta ögonblick stack Asperginos, som verkligen lurade på dem, in hufvudet i baracken och uppfångade dem ovetande om icke deras ord åtminstone deras hemlighetsfulla miner. Från detta ögonblick öfverhopade han sin medhjelpare med artighet och smicker. Men på aftonen vid ett sammanträffande med Rosenknoppen sade han till denne: — Ah! i morgon är den stora dagen. Är du säker på dig? Banditen upphäfde ett rått och vederstyggligt skratt och tagande en nöt mellan fingrarne och krossande den i smulor sade han: — Se der hvad jag ämnar göra af din herkules. — 0! mumlade Asperginos, svartblå af vrede, det är derföre att om du skulle mankera honom ... — Ser man på! du ville ju honom så väl här om dagen. — Jag har ändrat mig ... Men srara, han är stark och vig ... Der borta på Kalifornien, kommer du ihåg? — För tusan! Emedan han tog mig med knep ja ...