Göteborgsposten – 25 september 1867, sida 1

dig, hör mig. förifra dig icke så! ... Detta barn tillhör mig lika mycket som dig, och vi älska det lika högt ... — Nej! Nej! utropade hon, kramande det ännu hårdare, ni älskar det icke mera än ni älskar mig sjelf! ... Ah! det var ytterligare ett bedrägeri! ... Ni har bönfallit om detta möte under förevändning att omfamna honom, och ni kommer, ni kommer för att beröfva mig honom! . Ah! ni är alltid densamme, full af nedrighet och bedrägeri! Det var en mycket fast man emellertid, ty han lät icke hänföra sig af dessa förolämpningar och svarade med ett lugn, som jag beundrade. — Se så, min kära förifra dig icke utan skäl. Hör mig, säger jag dig, i två minuter och du skall se, att jag vill ditt väl långt mera än mitt ... Din bror kan återkomma. Hvad skall då blifva hans första omsorg: att förebrå dig, hvad han skall kalla din vanära och svära att skaffa hämnd öfver den, som han skall kalla din förförare. Det är då lika vigtigt för dig som för mig att sätta oss i skydd mot det, som han kan komma att få i sinnet, i det vi förskaffa oss en underpant, en gisslan, mot hvilken hans vrede skall förslösas. Denna gisslan det är din son. Denne käre lille, bragt i säkerhet af mig, skall blifva vårt beskydd och vår åskledare. Jog känner Raymonds karakter. Han skall icke våga att försöka något mot dig eller mig, om han är öfvertygad om tillvaron af en oskyldig varelse, som, hvad han må göra eller säga, fästad vid honom med blodets band, skulle blifva blottställd genom hans hämnd ... Förstår du ändtligen? ...