Från Utlandet. UInderrättelserna från Italien öfverensstämma alla deri, att vi kunna i hvilket ögonblick som helst erhålla underrättolse om en resning i Kyrkostaten med Garibaldi i spetsen. Generalen har högtidligt förklarat, att hah ej skall återvända till Caprera förr vän han befriat Rotn. Rörelsen i Rom är stor och man väntar der allmänt en resning. En stor mängd italiensk ungdom passerar städse Kyrkostatens gräns, obeväpnade och försedda med pass. Det är garibaldistor, för hvilka generalens ankomst ännu hålles hemlig; man vet blott, att han skall synas ibland dem, då det gäller och de kanske minst ana det. Italienska regeringen känner sig orolig, eller åtminstone lätsar sig vara det. Crispi har kallats ifrån Paris, för att söka afråda Garibaldi från det tillämnade företaget. Sannolikt ha vi, på grund af dessa rykten, vigtiga underrättelser att vänta från Rom. Garibaldis förotag, hvilket uteslutande gäller påfvedömet såsom verldslig makt, synes oss desto mera berättigadt, som den påfliga regeringen och dennas anhang just i närvarande stund uppträder med öppen fientlighet emot konungariket Italien, dess regering såväl som dess lolkrepresentanter. Ej nog med att en del prester i konungariket, på befallning från Rom, hotar en hvar med bannlysning, som vågar köpa något af de konfiskerade kyrkogodsen, hvilka regeringen utbjuder till försäljning, påfven har äfven i ett konsistorium förklarat denna försäljning vara ett kyrkorån och derför utan kraft och verkan. Det är naturligt, att Italien och dess folk ej längre kunna stillatigande åse denna stat i staten, som söker underminera deras beslut och genom aldrig slappande intriger vill motverka allt, hvad konungariket gör och låter. Påfvens sista handling kan derför endast stämma opinionen mera för Garibaldis företag och påskynda katastrofens utbrott. Medan sålunda händelser förberedas i Italien, hvilka måste till slut tvinga Frankrike att ingå på en modifikation af Septemberfördraget, pågår i detta senare land en historisk undersökning: af de förhållanden, hvilka stå i samband med den ännu helt nyss ändade mexicanska expeditionen, hvars erfarenhet borde lära franska regeringen att det kan vara nyttigt att ej spjerna för mycket emot udden. Den tredje afdelningen af de mexicanska aktstycken, som ÅRevue Contemporaine börjat offentliggöra; har nu utkommit och tilldragit sig stor uppmärksamhet. Denna afdelning handlar om kejsarinnan Charlottes resa till Europa, om Castelnaus sändning till Mexico samt Maximilians vistande i Orizaba. Enligt dessa uppgifter har kejsarinnan Charlotte ofter sin afresa från S:t Cloud sjelf nedskrifvit en berättelse öfver sitt samtal med kejsar Napoleon, då hon kommit tillbaka från Mexico. I hvems händer befinner sig detta manuskript? Hvem känner texten till detsamma eller åtminstone det väsentliga innehållet deraf? Detta säges icke, men man berättar, att kejsarinnan, som först efter lifligt uttryckt begäran blef emottagen af kejsaren, slutligen kunde