Göteborgsposten – 23 september 1867, sida 1

icke betalt ett abonnement af åtta dagar, måste man deponera prisct för natten. Måtte läsaren ej tro att här handlar om en fantiserad beskrifning, dessa detaljer äro alldeles noggranna och tagna ur verkligheten. Huset hade tre våningar, på samma sätt sammansatte af ett större och tre mindre rum. I första våningen voro inpackade tätt intill hvarandra träsängar sö sedda med ett slags madrasser, stoppade med detta affall från bomullsspinnerierna, som man kallär flock. Lakan komna icke i fråga, men det fanns täcken försedda med hål vid axlarnes höjd, genom hvilka de sofvande trädde hufvidot. I hvarje säng hyrde man ofelbart in så många den kunde rymma. Att draga af sig stöflorna eller befria sig från sina kläder är dessutom en okänd lyx; för det första frös man, och för det andra löpte man fara att icke återfinna dem morgonen derpå. En säng eller rättare en sängplats kostade fem sous, tjugufem ceutimes, en verklig lyx. I de begge öfre våningarne voro bäddarne och priserna lika; för tre sous kunde man sträcka ut sig på halmen som betäckte stengolfvet och som vi med egna ögon hafva sett, dem rycka af hvarandra, hopsamlad med en skyffel från sopkärrorna, då den var för mycket sönderstampad, fuktig och finhackad. Vi sade således att man måste betala förut, och innan man besteg den branta och krokiga trappan, som ledde upp från kontoret skulle man på det vid värdinnans hufvudgärd placerade bordet, der nattlampan brann, deponera priset för sin natt.