Göteborgsposten – 21 september 1867, sida 2

jord, men är ovan vid friheten och derför griper till dennas utväxter, hvilka skimra mest i ögonen. Detta måste ändras, menar alla ryssars sjelsherrskare och sader, och så sätter han sig ned en dag i senaten vid Nevans stränder och dekreterar, att franska språket skall utrotas från den ryska jordmånen. Kanske blandar sig häri äfven en känsla af hämnd mot det land, inom hvilket ett mordförsök kunde utöfvas mot czaren. Hädanefter betraktas franska grammatikor, från Warschau till Astrakan och från Odessa till Arkangel, såsom förbjudna böcker. En fläkt trån 1789 utströmmar från deras sidor; och Voltaire och Mirabeau äro förbannade. De unga ryssarne få ej smaka den fria tankens och den fria styrelseformens förbjudna frukter. Kortligen, Ryssland söndersliter alla de slöjor, i hvilka det hittills höljt sitt nakna barbari. Komedien hade varat för länge; Ryssland vill ej längre insvepa sig i guirlander, såsom prins Napoleon uttryckte sig; ryssen talar blott steppens språk och föraktar helt plötsligt den franska dictionnaire, hvars alla fraser och ordvänningar han nyss talade i salongerna med kosackisk grace. Detta må emellertid vara. Likasom erkebiskop Reuterdahl i verlden sade: -kan tiden undvara oss, prester, nog kunna vi undvara tidon — så kunna äfven vi säga: Kan Ryssland undvara det vestra Europa, nog kan detta undvara Ryssland. Det goda czardömet må gerna spärra sig från beröring med den öfriga verlden, desto förr skall det vara moget för inre åkommor. Men då skall Ryssland icke heller söka att inympa sitt idiom på andras områden, såsom det likväl nu gör. Den panslavistiska propagandan skapar neml. ryska lärostolar i Böhmen och Mähren och söker insmyga ryska grammatikor bland de böcker, hvilka utdelas såsom premier åt de unga kroaterna och slavonierna. Moskovitiskan skall fördunkla Luthers, Schillers, Göthes, Lessings, Jean Pauls språk, och äfven det lilla fattiga idiom, hvilket såsom prosatörer blott räknar en Pascal, en Bossuet, en Voltaire, en Rousseau, och bland skalderna en Corneille, Lamartine och Victor Hugo. Men ryska regeringen vill icke blott utrota främmande språk, utan äfven i grund nationaliteter. Posener-Zeitung? meddelar i detta fall ett talande aktstycke, neml. ett cirkulär trån guvernören öfver de vestryska (f. d. polska) provinserna till hans under-guvernörer, så lydande: Bland de krafter, på hvilka den polska nationaliteten stöder sig, spelar familjen en vigtig roll. Man bör således begagna alla medel, för att förstöra familjebanden. J skolen med outtröttlig vaksamhet följa familjemedlemmarnes förbindelser och söka att försvaga eller fullständigt upplösa dem. Deras penningangelägenheter kunna fördelaktigt bidraga till detta måls underlättande; det är derför j skolen försöka att, då j beskatten innevänarne, fördela summorna sålunda, att medlemmar af samma familj tvingas till att ha räkningar att uppgöra med hvarandra. Om det finnes en familj, som förvaltar sina egodelar gemensamt, utan att dessa äro fördelade emellan medlemmarne, skolen j ålägga densamma att dela, i det j äberopen den omständigheten att skattkammaren ej kan förlora den summa, som tillkommer densamma för de lagliga formaliteterna och stämpeln. Derjom to bör man genom alla medel gynna äktenskapsförbindelserna med ryssarne. Mod ett ord, man bör icke lemna något medel obegagnadt, för att tillintetgöra polonismen och påskynda utförandet af ryssifieringen. Muraview är öfverträffad; aldrig har väl någon regering törr till den grad kränkt det allmänna rättsmedvetandet. Österrike, som har allt skäl att vakta sig för enariamens frammarsch, uppreser äfven stängsel för att skydda sig. Beust har, enl. ett af våra föregående telegrammer, skarpt uppträdt mot de czeckiska stämplingar, som afse söndring, och från Prag meddelas, att de unga ryssar, som f. n. besöka den polytekniska skolan i Prag, fått befallning om att inom 24 timmar lemna denna stad, om de icke kunna förete intyg på att de dertill tått tilllåtelse. Men det bästa harnesk, hvari Österrike kan kläda sig mot de ryska och kanske preussiska stämplingar, som träffa det, är frihetens utveckling på alla möjliga områden. Beust, som är en stor statsman, har tydligt uppfattat det och låter en fläkt af liberalism föryngra hela denna gamla atatskropp, hvilken derför äfven börjar att mer och mer vinna det öfriga Europas sympati. Från Italien skrifves, att ett uppror synes vara ötverhängande i de påfliga staterna. Det säges, att omkring 1,000 emigranter redan inträngt öfver gränserna till Neapel och Azezzo på Kyrkostatens område. De äro försedda med ordentliga pass och bära alls inga vapen. Med sådana förses de deremot sedan. Den italienska regeringen öfvervakar fortfarande gränserna, hvilka man ej tror, att Garibaldi skall kunna passera. En stark italiensk eskader kryssar derjemte fortfarande i Civita-Vecchias farvatten. Rörande Rom pågår en underhandling mellan Frankrike ooh Italien. Genom Garibaldis agitation mot Rom. måste Italien. som — -t BAR —L— 8