Göteborgsposten – 20 september 1867, sida 1

—— — WALWALAL —L med Fra Diavolo: ÅResande äro mina vasaller, jag tager skatt af en och hvar. Alltså återstår endast, hvad rätt och skäl är, nemligen att feststyrelsen får uppföra det dumma tilltaget med danska flaggans exkludering i sin egen konto-kurant... men på krediteller debetsidan? Ja det beror på tycke och smak. Hr Petterson — associ i den stora hufstadsfirman Petterson, Pettersson C:o — resonnerade häromdagen så här: dä det är alldeles solklart att hr Hammerik så gräsligt försyndat sig, att hela danska folket derföre bör missaktas, så fordrar konseqvensen att då den för Laurellska mordet skäligen misstänkta Margareta Larsson ändå svårare försyndat sig, bör hela qvinnokönet derföre lida, och töljaktligen efter detta qvinnana skålaldrig vidare föreslås i något bättre sällskap. Visserligen år detta resonnement alls icke logiskt, men det är dock lika logiskt som feststyrelsens på Hasselbacken. Emellertid är det i hög grad märkligt, huru lätt smolk kommer i mjölken nu för tiden. I Norge ha ock sympatierna för Danmark nyligen fått en svår knäck och af lika fullgiltig anledning som här. I Norge är man topp rasande på alla danskar, derföre att en dansk, hr Lange, varit nog oförsynt att kriticera norrmannen Tidemands konstnärskap — och det är casus belli N:o 1; vidaro har en annan dansk, hr Grundtvig d. y, dristat göra anmärkningar mot de frejdade professorerna Munchs och Keysers teorier rörande Norges fornhistoria — och det är casus belli N:o 2; och så försäkras att derigenom Åundergräfves skandinavismen i Norge. De som här hysa så stor fruktan för, att Norge och Danmark skola göra gemensam sak mot Sverige, kunna således lugna sig. Små orsaker, stora verkningar! Åtskilliga gånger tillförne har jag framställt den rådande bristen på allmänanda i hufvudstaden. Ett nytt bevis derpå kan jag nu antöra. Häromdagen skulle hufvudstadens 7,000 valmän rösta till justitieborgmästare — ett vigtigt val, det erkänna alla. Nåväl! Den kandidaten, som erhöll de flesta rösterna, erhöll 293. De öfriga 6,907 röstberättigade brydde sig icke om att lägga den lilla papperslappen i valurnan. Apropos siffror, så har jag varit vållande till några alldeles befängda sifferuppgifter i mitt sista bref; men jag har också, at skadan vis, anmält mig till en kurs i skönskrifning hos hufvudstadens celebraste kalligraf. Det gällde priset på de hänsofna kommerskollegiipresidenternas konterfejer. I mitt sista tryckta bref står att dessa porträtter, fem till antalet, hafva kostat: 1749, 1709, 2509, 2009 och 2009 rdr beo. Alla dessa olycksaliga nior skulle ej ha stått der, och ingen annan siffra i deras ställe; den der 9:n var en bokstaf, som skulle föreställt ett Zz, men så barbariskt skrifvet, att det togs för en siffra, och så trycktes dessa tal med fyra siffror, i stället för med tre — de första — och så bletvo konterfejen så förfärligt dyra. Men jag har också derföre fått mina fiskar varma och lofvat göra bot och bättring. Då emellertid, enligt vunnen erfarenhet, ingen olycka kommer ensam, så har vidare inträffat, att presidenton Åkermans porträtt, som enligt uppgiften i mitt förra bref kostat mindre än alla de öfriga presidentgubbarnes, nu blifvit det dyraste, hvilket icke är något skrifeller tryckfel. Man har öfverraskats af underrättelsen i tidningarne, att excellensen gretve Sparre ingifvit ansökan om afsked från presidentsbetattningen i Svea hofrätt. Allmänt berättades ännu för några veckor sedan, att dermed skulle anstå tills efter riksdagen nästa år. I Men någon liten schism i hofrätten lärer inträffat sedan. Nu tror man att justitierådet Carleson blir grefve Sparres efterträdare. : Skulle så hända att efter riksdagens slut en ministerförändring inträffar, så är deticke I omöjligt, antingen att hr Carleson ingår i konseljen såsom justitieminister, då presidentsstolen kan intagas af frih. De Geer — eller att