Göteborgsposten – 19 september 1867, sida 1

—— slag, på hvars lack man, för att undvika allt igenkännande, hade tryckt ett myntstycke. Ingen adress. Men det behöfdes ingen sådan, det kunde icke vara annat än för honom, som man hade smugit detta paket i hans kläder. Intresserad i högsta grad och kännande sig i en af dessa kritiska belägenheter, då de minsta småsaker hafva vigt, bröt han med försigtighet förseglingen. Omslaget innehöll tvenne papper, af hvilka det ena tjenade som skydd åt det andra. Det första var hvitt, det andra gult och skrynkligt. Gående i ordning och sökande en förklaring, påträffade han pi det fina bladet dessa enda ord, skrifna med en stil som man hade velat förställa: Tag er i akt för de män, som hafva dödat er tar. Må mar föreställa sig, om man kan, den skakning, hvari denna lakoniska uppmaning försatte Leonard, då den sålunda kom till honom i ett ögonblick, då så många bevis ådagalada förbittringen hos det sällskap, som svurit hans underging. Hvilken vänlig hand hade kunnat tillställa honom denna underrättelse? ... Men denna hand kände då också hans lifs hemlighet och mål? ... Då kunde den kanhända hjelpa honom, upplysa honom, meddela honom något om detta blodiga nät, hvars trådar han med all makt sökte finna. Denna hand, denna stil, detta budskap, huru lära känna hemligheten deraf.