Göteborgsposten – 18 september 1867, sida 1

LLO —— Mot dem som ville framdraga t. ex. vår gamla brandstodsbeskattning, hvilken sedermera måst aflösas af le frivilliga brandförsäkringarne, ville tal. anmärka att om ej tvånget förut funnits skulle deltagandet i de frivilliga föreningarne nu ej varit gå stort. Tal. vore för öfrigt lika stor vän som någon af friheten för den enskilde i hans görande och låtande. Flera talare uppträdde efter hr Evers, för och emot förslaget. De förra fasthöllo hufvudsakligen vid det förhatliga i tvångsåtgärden och ansågo att föreningen, om den vore välgörande, skulle bära sig i alla fall. De som talade tör saken, framdrogo åtskilliga skäl, bland hvilka hr Christian Larsson i Grössby framhöll att hutvudsakliga orsaken till missnöje läge i de mindre rättvisa värderingar af timade skador, hvilka hittills blifvit uppgjorda. Då ärendet företogs till afgörande fattades beslutet vid anställd votering med 34 röster mot 15 i enlighet med hr Svalanders motion, och skall således föreningen mot haselskada upphöra, hvilket kommer att ske med nnev. års utgång. Till öfverläggning företogs derefter en motion af v. häradsh. Th. Berger: 4dels att landstinget måtte, till förbättring af seselleden innanför Hjertön, anslå 2,000 rdr samt utse en särskild styrelse att på lämpligaste sätt denna förättring utföra, och dels att Landstinget må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att den farled, om benämnes Albrektssunds kanal, måtte till allnänbetens begagnande utan afgift upplåtas, samt att lensamma, till öfverensstämmelse med hvad till de mu för kustfarten använde farkoster erfordras, för hättras i så måtto, att inloppen till kanalen från skäset Kom nissen i öster och 4Prestholmen i vester förses med trälbryggor och diktaler samt sjelfva kanalen till sin dimension förstoras, Denna motion gaf anledning till åtskilliga liskussioner. Dock var det egentligen första lelen af densamma som föranledde betänkligheter. Hr Berger framhöll den stora nyttan och nödvändigheten för seglare af att genom en passage innanför Hjertön undvika den s. k. Hjertöfjorden, som är en bland de farligaste seglatser man kan tänka sig. Dock ville mouonären ej fordra annat än att man måtte ingå till K. M:t med anhållan att segelleden innanför Hjertön måtte sättas i sådant skick utt den blifvor för kustsarten användbar. De flesta förordade — åtskilliga, såsom kyrkoh. Eriksson och Christian Carolusson, i mycket varma ordalag — att något skulle röras för den i första mom. at hr Bergers skrift omnämnda segelleden. De flesta tvekade dock att bifalla sjelfva motionen; också blef motionärens nyssnämnda modifikation af tinget antagen. Det andra momentet antogs oförändradt. Hr J. Rundbäck hade ingifvit en motion af innehåll, att landstinget måtte vidtaga sålana åtgärder, hvarigenom en väl ordnad ränteförsäkringsanstalt måtte komma till stånd inom länet. Hr Rundbäck höll ett föredrag om räntetörsäkringsanstalter. Tal. omnämnde att det i ämnet fanns en af en professor föriattad bok, hvilken han vitsordade såsom förtjensuull, och hemstallde om ej landstinget skulle vilja inhemta utlåtande i saken af sörvaltningsutskottet, som måhända skulle kunna utveckla densamma på ett mera förtjenstfullt sätt, än tal. sjelt, som ej haft tid att riktigt göra frågan klar. På förslag af häradsh. Berger remitterades frågan till länets sparbanksdirektion. Hr J. Rundbäck hade vidare motionerat: att landstinget måtte taga i öfvervägande antingen om icke all jagt efter rapphöns inom Göteborgs och Bohuslän under de 5 följan!e åren borde forbjudas och fridlysningstiden derefter utsträckas från 1. 1 November till d. 1 September, eller, om icke Jagt efter rapphöns från och med i år och framdeles måtte inom länet blifva förbjuden från d. 1 November till d. 10 September, samt art landstinget, i tall något af dessa förslag vinner afseende, måtte ingå ill K. M:t med underdånig anhållan om nådigt bifall till förändringen. ÅÄfven denna motion gaf anledning till åtskillig diskussion. Major Neiglick ansåg det uuvarande skyddet tillräckligt, isynnerhet som jagten å rapphöns under Augusti månad förbjuder sig sjelf emedan säden då änau icke er mejad. Ånnu inskränktare jagttid eller absolut förbud skulle blott framkalla dess flera brott mot jagtstadgan. Häradshöfd. Svalander som inom sin domsaga hade erfarenhet af otoA —