gar! ... men jag är af Portins åsigt, ni är en vampyr... Nå, är allt afgjordt nu denna gång? tillade han rädfrågande sin klocka, jag lemnar er, jag återvänder till mina lördagskunder ... det hederliga folket väntar mig sedan middagen. — Gamla smulgråt! mumlade Saint-Valiez bakom hans rygg, och den der kallar annat folk blodiglar! Man åtskiljdes ändtligen. Nere i trappan mötte baronen sin hustru, som steg upp till Amelic. De nöjde sig med att utbyta en nelsning och några ord, då hvar och en af dem hade för vana att gå och komma utan att göra hvarandra räkning derför. Men då han gått tjugu steg på gatan, märkte SaintValiez utan att sjelf bli sedd också Frådöerie Mähldorf. Ett djefvulskt leende krusade hans läppar. Han stannade i hörnet af gatan Neuve-Saint-Augustin och observerade. Medecine studeranden gick in i juvelerarens hus. — Fullkomligt! mumlade baronen, rendez-vouserna äro i full fart ... Ahl! min kära dygdiga baronessa, ett mönster för hustrur, vi ha en liten älskare i hälarne på oss ... Nå väl! Nå väl! vi skola se hvad det skall komma att kosta er ... ty allt måste betalas här i verlden! Derpå gnuggade han bänderna och gick att tillbringa en timma på klubben. På aftonen gaf han befallning åt sin kammartjenare Valentin att uppsöka en viss Vincent Marjoux, hans allt i alla, vår gamle bekante sedan första kapitlet af denna berättelse, och kalla honom till möte dagen derpå i Passage Radzivil.