— Ja, sade Saint-Valicz, olyckligtvis äro vär kära prins vargar litet af lamslägtet, under det jag tänker skicka i hälatne på vår man en bulldogg, som icke skall släppa honom förr än han sett hans sista stund. Tilläggen att, tack vare den skicklighet hvarmed jag smickrar mig, för vissa förklädningar, har den skälmen aldrig sett mig under mina naturliga drag, och att Leonard har haft den oskickligheten att af min agent göra sig en hätsk fiende. — Jag vet, jag vet ... sade Portin, redan underrättad om baronens åtgöranden, då det handlade em att lemna den stackers Simon Tournairo i Celestin Goulards dräpande händer sedan ett möte på krogen Kalifornien. Valet synes mig godt; den skurken är lika rå till själ som kropp och så illa anskrifven, att inför domstolen ingen skall lyssna på honom. Det gäller blott att få tag i honom. — Det är den minsta sak, sade Saint-Valicz. Jag har en spårhund, som skall upptäcka honom åt mig redan i morgon. — Då tyckes mig redan allt vara fullkomligt regleradt för ögonblicket, sade Mazikoff; men om ni har behof af mig mot denne Raymond ... gif mig blott ett tecken; han skall icke undkomma mig två gånger. — En sista anmärkning, mina herrar, vi hafva några räkningar att uppgöra. — Ja, det är sannt, afbröt Saint-Valiez, jag behöfver en femtontusen francs ... — Verkligen! utropade Portin, ni är icke en kompanjon, ni är en blodigel! Jag har sagt er redan, min vän,