stru eller sin vansinniga dotter. Det är derföre som, i den händelse nagon olycka skulle träffa honom, hvilket i sjelfva verket slog in, sade juveleraren, sänkande rösten vid dessa ord, han hade tagit sina försigtighetsmått och på samma gång skrifvit sex bref, anförtrodda liksom volymerna på lika många olika händer, hvari han underrättar sin son om tillvaron af dessa volymer och om det värde som de hafva för honom. Det var en fint af honom. Dessa sex bref, af hvilka han smickrade sig med att ett åtminstone skulle komma den tillhanda, till hvilken de voro adresserade, voro numererade. Vi hafva lyakats uppsnappa dem alla, med undantag af det som bör bära numro fem. Ett ögonblick trodde jag mig vara det på spåren, men det har undkommit mig. Det bör vara affattadt i samma form som de andra, och det fordrades blott att det fölle i händerna på denne Leonard för att gifva honom medel att bringa oss på fall. — Men han måste skynda sig då! hånlog baronen med ett småleende, som visade hans skarpa hvita tänder. — Det är tydligt att mycken verksamhet är nödvändig vid allt detta. — Och jag svarar er för att hafva det; men dertill erfordras mig nägra tusen francs, min käre Cambrai. — Huru! frågade procentaren, som tog ett skutt, efter allt hvad ni redan är mig skyldig och de femton tusen ... — Ja om ni föredrager att åtaga er att upptäcka den ifrågavarande Nosenknoppen och underhandla med honom. — Det är bra! det är bra! ... ni skall få pennin