Göteborgsposten – 14 september 1867, sida 1

.:: ————77 densamma har genom syllning bildats ett stort jemnt torg, der många af badgåsterna om aftonen kastade volant, fiskade småfisk vid kajen eller roade sig på annat sätt. Planen utenför nya badhuset är planerad, inhägnad och planterad; ny bro är anlagd för att lätta kommunikationen mellan tullbryggan och udden för de badgäster som Önska bo derstådes; på norra sidan af staden är anlagd en lång allt, längs utmed strömvattnet, för de badgästers beqvämlighet, hvilka mindre räla den starka hafsluftsn, och straxt ofvan om allcen är en ny trädgård anlagd, med blommor af alla slag, fruktträd w. m. och hvilken underhälles af en af staden särskildt aflönad trädgårdsmästare. — Nu frågas om detta allt kan kallas att göra ingenting för badorten? Vi våga påstå att ingen af de ofriga badorternas bolag ba gjort så mycket och aldra minst Lysekils. Vi bestrida ingalunda att Lysekil är en god badort, men det hindrar icke att vår kan vara detsamma och möjligen ändå bättre, och sannolikt är äfven att Lysekil i merkantilt hänseende har en framtid för sig, såsom en blifvande depot-plats för fiskerierna i skärgården, men vi betvifla mycket att lukten från salterierna och fiskmagasinerna inverkar särdeles angenämt på luften för de badbesökande. Ins:s klagan öfver ångbåtskommunikationen detta år är i vissa afseenden välgrundad, men detta kan icke läggas bolaset till last; sådan som ångaren Strömstad var förut, var det en förträfflig sjöbåt, som gick fram med full säkerhet under de svåraste stormar, men den såldes så sent att direktionen och stadens fullmäktige icke fick tillräcklig tid att arrangera om något bättre, sedan Halland blifvit anväddt på annat håll. Ing. kan emellertid i detta hänseende vara lugn, iy oaktadt stadens stora förluster på dess ångfartyg, förorsakade deraf att alldeles olämpliga fartyg härtill inköpts och deraf det ena, som bäst passade för tränen, aldrig användts för densamma, har man dock redan gått i författning om ordnandet af denna vigtiga sak för nästa år. Ing. slutade sina Minnen med den förklaring att gyttjans verkningar är tvifvelaktig, hvilket ins. redan yttrat år 1859. Vi känna ieko hvilken obekant Storhet vi hafva att i detta fall bekämpa, men då kemiska analyser å gyttjan blifvit anställda på 1700-talet af arkiatorn Lejonmark och professor Thorbern Bergman, på detta århundrade tid efter annan af medicinalrådet Trafvenfeldt, öfversältläkaren Keventer, professor Bagge och dessutom af en Berzelius, en Schwartz, en Lyckenak (?), kemister med europeisk ryktbarhet, och icke allenast dessa utan äfven Svenska Läkaresällskapet vitsordat gyttjans förtäfflighet som botemedel i en mängd sjukdomar, så må ing. ursäkta om vi betvifla rigtigheten af dess omdöme, det må nu vara fäldt 1859 eller 1867. Tillförlitligare torde då vara omdömet af de hundradetals menniskor, som här funnit lindring och bot för lamhet, gikt oeh många andra sjukdomar, vi vädja med lugn till deras dom, och lemna ins:s åt sitt värde. Baddirektionen.