Göteborgsposten – 13 september 1867, sida 3

Malet hade sitt urspruug frän ett af mrs Ann Thwaytes, född Hook, efterlemnadt testamente. Denna dam var sjelf icko mycket rik, då hon 1826 blef gift med en kryddkramhanalare i City, Denno var icko någon vanlig kryddkramhandlare, och hans lefnadsbeskrifning kunde gifva ämne till en hel roman. Han hade kommit till London med endast 4 pence i fickan, fick plats som handelsbetjent i en stor specerirörelse, och då han der under en längre tid hade visat sig mycket ordentlig, sparsam och förståndig, lyckades han slutligen genom mycken ihärdighet blifva egare af ett stort etablissement, så att han vid sin död efterlemnade åt sin enka en förmögenhet, som ansågs uppgå till icke mindre än 600,000 p:d sterl. Thwaytes hade under sin sista sjukdom blifvit behandlad af en läkare vid namn John Simm Smith, som fortfor att besöka mrs Thwaytes efter hennes mans död, och snart kom att utöfva ett stort inflytande på henne. Få dagar efter sin mans död gjorde hon ett testamente, hvarigenom hon bestämde relatift små summor till sin syster mrs Tebbit och hennes barn, medan allt det öfriga, d. v. s. en half million pund, skulle tillfalla läkaren John Simm Smith. Detta skedde 1834. Kort efter testamentets upprättande blef mrs Thwaytes föreställd för d:r Smiths broder, bankiren Samuel Smith, en enkeman med två döttrar. Hon bodde då i Clapham tillsammans med systern mrs Tebbit och dennas barn. Nu lemnade hon systern efter att förut hafva försäkrat hennes lif för 30,000 P:detill sörmåa för hennes barn. Det uppstod oenighet mellan de två systrarne, och mrs Thwaytes lefde allena till 1841, då hon köpte en landtegendom med namnet Charmandean, i grefskapet Sussex. Hon inbjöd Samuel Smith och hans döttrar att flytta dit, hvilken inbjudning de straxt efterkommo. Från denna tid lefde de helt och hållet på mrs Thwaytes bekostnad. Hon betalade Samuel Smiths döttrars uppfostran och sörjde för att de blefvo gifta. Efter döttrarnes giftermål fortfor Samuel Smith att bo hos mrs Thwaytes ända till hennes död. Emellertid hade läkaren Smith det fullständiga bestyret med mrs Thwaytes penningaffärer, och han besökte henne ofta. En gång kom en af mrs Tebbits döttrar och besökte sin tante i Charmandean; men den följande dagen fick hon ett bref fref från sin tante, hvari denna sade, att hon antog, att detta besök skulle blisva det sista, att försynen hade hindrat dem att mötas, samt att hon beslutit att icke mera se nägon af sin samilj. Är 1850 tillat hon dock en gift dotter af mrs Tebbit att besöka sig. Hon omfattade henne tillochmed med så stor välvilja, att hon köpte ett hus, som hon skänkte henne och hennes familj tillika med en årlig ränta af 500 p:d. År 1857 upphörde denna vänskap, och mrs Thwaytes kom åter i bröderna Smiths makt, och detta fortfor ända till hennes död, som inträffade 1866. I Charmandean tillgick det mycket besynnerligt. Mrs Thwaytes hade haft vågra fixa idser, som efterhand öfvergått till en mera allvarsam sinnesförvirring. Medan hennes man lefde, plågades hon redan af den tanken, att han ville forgifva henne. Efter hans död trodde hon, att hon stod i omedelbar förbindelse med Gud; hon var jungfru Maria, den helige ande, eller till och med en alldeles egen gudom, sju grader öfver Gud, och den utvalda modren till en ny Messias. Hon trodde sig hafva blifvit fullständigt förvandlad med afseende på kött, ben och blod. Plötsligen blef hon en dödsengel, som af Gud var tillsatt att bestyra en anstalt, der det fabricerades alla slags dödliga sjukdomar, och hvarifrån hon med ett ord kunde sända till en stad kolera, febrar, pest o. s. v., medan hon, sittande på åskmoln, kunde betrakta sitt verk. Alla dessa gudomliga värdigheter och öfvernaturliga gäfvor delade hoa med d:r Smith, som för öfrigt sällan lemnade henne. För att bestyra mrs Thwaytes affärer erhöll han 2,000 p:d om året. Ifrån att vara leverantör af piller och mixturer, ifrån att vara förvaltare hos en dame, som var sysselsatt med så allvarliga saker som de ofvannämnda, blef han upphöjd till en oändligt mycket ärofullare och mera vinstgifvande ställning, då han af mrs Thwaytes blef utnämnd till Gud Fader och i denna egenskap hade del i alla hennes inkomster. Hon bestämde derjemte, att han skulle vara tillstädes tillika med henne på den yttersta dagen, då ceremonierna icke skulle ega rum i Josafats dal, såsom det förut hetat, utan i ett hus, som hon egde i Hyde Park Gardens, hvilket hon af denna anledning präktigt möblerat. Enligt räkningar som påträffats, hade detta kostat icke mindre än 15,000 p:d. Hon bade dessutom anskassat sig en med diamanter prydd tredubbel påfvekrona, hvilken hon likväl aldrig gick med, enär den skulle gömmas till den stora dagen. Man kan lätt begripa, att mrs Thwaytes familj, då den erfor dessa galenskaper, icke kunde tro, att hennes testamenten och kodiciller, som endast voro upprättade till fördel för den Smithska familjen, skulle vara oangimpliga inför domstolarne. Processea gick dersöre sin gång; en omsorgsfull, flera dagar varande undersökning anställdes af ofvannämnde domare Wylde, hvarvid allt bekräftades angående mrs Thvayjies Fjllötillstäna och familjen Smiths beteende. Efier att 3 månader användts på vittnens afhörande och på proceduren inför domstolen af de berömdaste engelska advokater, afkunnade sir J. P. Wylde d. 7 Aug. domen. I denna heter det, att mrs Thwaytes religiösa ideer icke skulle varit tillräckliga i och för Sig att göra testamentet ogiltigt, om man icke på grund af åtskilliga andra omständigheter i hennes lit kunde sluta till att hennes själ icke varit riktigt frisk. Hennes fantasier härleda sig från en nervfeber, hvaraf hon led 1832. Från denna tid förråda hennes handlingar och ord en tillväxande förvirring i hennes förstånd. Hon har under mera än 30 år egt en mycket betydlig förmögenhet, öfver en half million pd st. Hennes utgifter hafva aldrig öfverstigit 3,000 pd om året, och dock var hon icke rikare vid sin död än år 1834, Hvart hade alla penningarne tagit vägen? Derom kunde otvisvelaktigt familjen Smith gifva upplysning. I slutet af domen, som helt och hållet gifver mrs Thwaytes familj rätt, heter det, att man ser af denna sak, att en stor förmögenhet blifvit dåligt bestyrd, att de naturliga slägtingarne blifvit aflägsnade från henne, samt att hon helt och hållet underkastat sig en annan persons vilja, samt att alla omständigheter leda till den slutsatsen, att hon icke egt sitt förstånds fulla bruk.