Göteborgsposten – 13 september 1867, sida 2

Portin behöfde icke uttrycka denna åsigt för att blifva förstådd med halfva ord. — Det måste ske, hvad som bör ske! mumlade SaintValiez med rynkad panna. — Nödvändigheten har ingen lag, sade procentaren i nedslagen ton; den som vill målet, måste också vilja medlen. — Det är en öfverenskommen sak, afgjorde Portin, hvars hy erhöll en purpurrodnad. Vi hafva icke sökt honom, hvarför kommer han och kastar sig midt i vår väg? — I sanning, hånlog Saint-Valicz med ett rått och cyniskt uttryck, det tillkom honom att låta sig uppätas af vargarne. — Tänk om det vore han; invände ånyo Cambrai. — Det är det vi genast skola få veta, sade Portin. Se här är bojaren. Det var mycket rigtigt Mazikoff personligen som inträdde. Finnande de trenne kompanjonerna församlade, förstod han, att det handlade om den dram, hvari han hade emottagit en rol, men hvarifrån han smickrade sig att vara fri och hvilken han nu sökte undandraga sig. — Ni har bedt mig komma hit, hr Portin, sade han, här är jag Om hviken angelägen aflär handlar det. — Prins, vi vilja tala med er om denne Raymond de Saverly ... Detta namn hade privilegium på att försaka ryssen nervösa ryckningar. — Ännu! mumlade han. Men mina herrar, har jag