Göteborgsposten – 13 september 1867, sida 2

Från Utlandet. Parisertidningen ÅJournal des Debatsinnehåler en märklig artikel om förhållandet mellan Preussen och Frankrike-Österrike, hvilken påstås härleda sig från franska utrikesministeriet och i så fall antagligen är afsedd att gifva den stora allmänheten några vinkar om den politiska frågan samt klara densamma, på det att en mängd missförstånd och deraf härfluten oro må kunna undanrödjas. Ty det vigtigaste här är naturligtvis, att alla se klart in i förhållandena. Vi meddela här de vigtigaste delarne af bladets artikel: våra korrespondenter i Berlin börja påstå, att icke någon förändring försiggått i den preussiska regeringens planer. Konung Wilhelm försummar aldrig något tillfälle att uttala sin vilja. IIan gjorde det ännu helt nyligen (d. 15 Aug.), då han svarade förste borgmästaren i Kassel, som kommit för att helsa honom. Konungen erinrade om den stora och svåra uppgift, som han måste lösa och hvilken ännu ytterligare skall bringa till tullbordan. Konungens af Preussen orubbliga vilja, hvilken kraftigt understödjes af hans premierminister, ådagalägger eig ej allenast i ord, utan uppenbarar sig äfven ofta och på ett särdeles karakteristiskt sätt i handlingar, hvilka tillockmed då och då framkallat anmärkningar och protester. Preussens polivik, hvilken alltifrån början af år 1866 varit så verksam, har hittills icke stödt på något allvarligt motstånd, först och främst derför att Frankrike iakttog en välvillig neutralitet och derefter emedan det böll sig fullständigt tillbaka; men den kunde möta de största hinder, såfort Frankrike utträdde ur sin reserverade hållning, efter att hatva ingått öfverenskommelse med Österrike, och fordrade Pragerfreden utförd efter en uttolkning i öfverensstämmelse med dess upphofsmans afsigter. Men hvilka makter äro Pragerfredens upphofsmän, och hvem tillkommer det att tolka den? Man påstår i Berlin, att fördraget endast bragts till stånd af dem, som undertecknade detsamma, således af Österrike och Preussen. I Paris och Wien uppfattar man emellertid saken annorlunda. Der säger man, att pragerfreden visserligen endast är undertecknad at de tvenne krigförande parterna, men att den icke desto mindre veterligen diskuterades och redigerades af trenne makter. Det var Frankrike, som genom sin bemedling för—--reenvenemave