Göteborgsposten – 12 september 1867, sida 2

Från Utlandet. Det mest framstående fenomenet i Europa för närvarande är den, på grund af den omhvälfning hvari vi befinna oss, rådande aflmänna affärslösheten. Denna är ej den minsta i Frankrike, der Siecle upptager den så ofta hörda frågan: IIuru gå affärerna? och besvarar den med uttrycket: Illa! Och detta är en obestridlig sanning. Affärerna gå illa i Frankrike, men de göra det ej allenast der. Samma klagomål ljuder från alla håll. Hvad särskilt Frankrike angår, råder onekligen en mindre gynnsam stämning derstädes på grund af den allt annat än angenäma ekonomiska ställningen. Skördens öde derstädes är nu afgjordt, Frankrike skall iår icke kunna på långt när tillfredsställa sina egna behof. Sämst står det till i östra delen af landet, dernäst kommer södern. Priset på bröd stiger alltjomt i Frankrike. Jordbruket såväl som yrkesidkarne i Frankrike ha allt annat än gunstiga utsigter. Bankrutterna taga äfven öfverhand. Under Augusti månad inregistrerade handelsrätten i Paris ej mindre än 128 bankrutter, eller 11 mer än månaden förut. Och detta under utställningstiden, som dock skulle för Paris vara en guldålder. Man kan ej undra öfver, att allt detta trycker som en kris, ehuru vi desto bättra tro, att molnena skola försvinna, då man väl hunnit öfvertyga sig om, att den politiska ställningen erhållit en ansenligt förändrad gestalt. Från Ryssland klagas öfver stockniogon i affärsverlden, ehuru man der är öfvertygad om, att den rådande krisen snart skall skingras. Här?, skrifves det från Petersburg, Ävisar sig icke det ringaste symptom, som skulle förråda krigiska eventualiteter. Till Frankrikes officielt uttalade fredsönskning kommer den pressiska konungens betonande af treden i hans trontal vid nordtyska parlamentets öppnande. Folken vilja freden, furstarne säga sig vilja den — hvad mera göres oss behof, om blott de senare vilja på samma gång undertrycka sina egna lidelser och rätta sig efter folkens önskningar. I Måndags öppnades emellertid den förut omtalta internationela fredskongressen i Genöve. Bland de gäster, som redan i Söndags anländt, nämnas Garibaldi, Victor Hugo. Louis Blanc, Eugne Pelletan, Stuart Mill, Edmond Beales, Jules Simon, Jacoby (från Königsberg), Goegz och flera andra bekanta män. Rörande dagordningen ha vi redan förut lemnat redogörelse. I Italien förberedes någonting vigtigt, hvilket man väl kunnat förutse, alldenstund det närvarande tillståndet gentemot Rom är alldeles odrägligt. Sålunda skrifves frå Florens: Det bekräftar sig, att Ratazi på fullt allvar inledt nya underhandlingar med Rom, och man försäkrar, att de denna gång ledas skickligare än förut. Jag kan endast antyda denna nyhet, ty man talar för ögonblicket med en viss hemlighetsfullhet derom; jag kan dock tillägga, att Ratazvis vänner påstå, det vi verkligen befinna oss på väg till Rom, der vi måst stanna så många gänger. Måtte Ratazzi lyckas! Frankrikes offliciela tidning meddelar, att generalguvernören och kommendanten i fästningen Luxemburg lemnat denna d. 3 d:s i förening med 800 man, hvilka utgjorde största delen af den qvarvarande preussiska garnisonen. terstoden af besättningen utgjorde omkring 300 man, som eknlle utföra de sista arbetena vid utrymmandet och hvilka drogo hädan d. 9 d:s. I ett tyskt blad läses följande, meddeladt från Paris: General Guyst, som f. n. uppehåller sig i Lyon, mottager der besök af ett stort antal infanterioch ingeniörofficerare samt jägmästare från Lyoas militärdistrikt.