Göteborgsposten – 12 september 1867, sida 2

— Se så! Se så! återtog han, samlande sin själsstyrka, det gäller att icke bedraga sig eller låta missleda sig af något ... Men nej, om dessa apparater icke äro desamma, som jag har sett i händerna på den gamle grefve de Saverly, äro de så lika att de blifvit utförda efter hans beskrifuingar eller efter hans modeller. Men då, jag drömmer icke, jag har mitt förnuft, jag är ju här hos Leonard Dorbans ... skulle han, längre hunnen än vi, ega den gamle Saverlys hemlighet? ... Vid denna förutsättning reste sig håret på juvelerarens hufvud, stora svettdroppar rullade öfver hans panna. — Nej, tillade han hastigt, nej! Leonard vet icke mera än vi derom, eller åtminstone har hau ännu icke funnit lösningen. Det finus intet spår af de rikedomar, som den gamle grefven hade börjat hopsamla. Han har icke anförtrott sin hemlighet åt någon ... åt ingen! Um denna hemlighet är upptecknad någonstädes, så är det på dessa hemlighetsfulla sidor, som undandraga sig våra forskningar liksom en bedräglig hägring. Grefven har icke bildat någon elev ... Ingen! Men, jo ... hans son! ... Denna son har blifvit skiljd från honom, innan han hade fullbordat sitt verk, utan detta skulle han icke ha låtit honom resa! ... Denne son är död ... Mazikoff påstår det, och han har fått temligen dyrt betala det ... Välan, det tjenar till intet att plåga sig med hjernspöken ... Det är blott verkligheten som duger. (Forts.)