Göteborgsposten – 12 september 1867, sida 2

likväl, hade blifvit förvånad öfver de sjedrar, som försvarade hans dörr åt förstugan. För att skydda denna ännu vigtigare ingång, hade han, som man lätt kan förstå tagit i anspråk hela sitt snille. Hr Portin, som af yrke och böjelse å sia sida var mycket bevandrad i invecklingarne af guldsmedsarbeten med hemliga lås, började förtvifla om att finna dessa. Han tänkte taga sin tilldygt till kraftigare medel, det vill säga att medföra någon följeslagare beväpnad med en af dessa skarpt härdade sågar, medelst hvilka man skär ut hela stycken ur en mellanvägg af kalk och murbruk, som de vanligtvis bestå af i pariserhusen. Han ämnade besluta sig för deuna utväg och kastade en förtretad afskedsblick på den ogenomträngliga muren, då hans öga stannade på det enda föremål, som han icke hade vidröri, en klädhängare med glasknorp, på hvilken hängde en sammetsmössa. — Om det vore denna, sade han. Genast, men alltid utan torhastande, med denna lång samhet som fördubblar styrkan och understödjer tankekraften, atlyfte han mössan och undersökte knappen. Han vidrörde den i det han gradvis tryckte på den, men ingenting rörde sig. Han drog den till sig; samma negativa resultat. Slutligen föll han på den iden att vrida den, som man gör med vissa knappar på klocksträngar, och han kände, utt den följde påtryckningen. Han fortsatte och kände nästan genast, att den stålfjeder hvartill den bildade hufvudet, stod i förbindelse