ren och stannade framför det skåp, hvilket nyligen ytte ligare blifvit försedt med lässmeden Galichons jernbeslag. När allt kom omkring hade säkerheten hos denna möbel och de försigtighetsmått, för hvilka den var föremål, ingenting misstänkt; allt tvärt emot berättigade dem, emedan Leonard beständigt hade i sin ego föremål af ett ansenligt värde, för hvilka han var skyldig sin patron räkning. Emellertid i trots af denna förklaring, som framställde sig af sig sjelf för hr Portin, ådrog detta skåp sig hans uppmärksamhet och uppväckte hans nyfikenhet. Men han måste vid sitt första besök afstå från att finna dess hemlighet till och med med tillhjelp af Blairzot, som icke begärde bättre än att få biträda, och nöja sig med att taga aftryck af låsen och mäta upp storleken. Alltid ledd af Blairzots upplysningar och af rummens belägenhet, sökte han dörren till den andra hemliga kammaren, ty ju mera han undersökte husets plan, ju mera öfvertygades han att detta rum verkligen fanns till. Redan bragt på spåren, och då han icke förföljdes af samma alarm som Blairzot, emedan han var säker att icke blifva störd eller öfverraskad af någon, sökte han med kallblodighet, besluten att icke lemna en enda punkt på mellanväggen oundersökt. Spåren efter f. d. urmakarens borrhål visade honom till och med, hvar det var onödigt att söka. Men Leonard var skicklig i dylika saker; det var icke utan sin betydelse som Galichon, en man af facket,