Parisiska Nattsidor)y af Alfred de Brähat och Octave Fers. öÖfvers. Då han gjorde sina långa visiter hos familjen Portin, hvarest han blef mottagen af de båda flickorna som en far, hände det honom, att, då han tryckte en kyss på Amelies panna, han höll henne ett ögonblick tryckt intill sig, och då mumlade han helt sakta, lyftande ögonen mot himlen: — Äfven jag skulle kunna hafva en dotter vid denna ålder ... Minnet af denna frånvarande, döda, förlorade, kanhända stulna dotter, ty han hade aldrig yttrat sig närmare öfver detta ämne, bidrog då, oaktadt hr Portins skickliga anläggningar, att fästa honom vid Amelie mera än vid Christine. Det var visserligen blott en obetydlig skillnad och de begge flickorna märkte den knappast, men juvelerarens skarpsynta öga hade länge bemärkt den, och han var i botten högst förtretad deröfver. Utsigten om Amelies blif) Forts, fr. N:o 210.