Göteborgsposten – 10 september 1867, sida 1

sarinnor anmärka — allt det der kan endast en schweitziska, hvars uppfostran är kosmopolitisk, underkasta sig. Nåväl! En sven ska har nyligen visat sig beredd att företaga en ändå längre färd, fastän åt annat håll. 1 en stad i det inre af Brasilien har en svensk bosatt sig såsom fotograf och gör ganska goda affärer der. En af hans bekanta, en plantageegare, som rest i Europa och skall vara en bildad man, har anmodat honom att engagera en svenska med bildning för att blifva lärarinna för hans barn, hvilka skola erhålla europeisk uppfostran. De fordelar som erbjudits äro särdeles stora. En fröken L—, både språkkunnig och med många talanger, har erbjudit sig mottaga befattningen och är redan afrest öfver Paris och Marseille. Professor Molin, som begagnat vattenkuren i Bie, har under vistelsen der arbetat på en porträttmedaljong i marmor, föreställande helsans genius — utomordentligt skön, påstå de som sett detta konstverk. Ni torde snart få se det i Göteborg i det nya barnsjukhuset, der det kommer att anbringas. Om några veckor ernar hr Molin uppställa sina Bältespännare, gjutna i brons, på den vackra planen vid Museum på Blasieholmen. Fastän det ännu icke är afgjordt kvar Carl XII:sstatyen skall blifva uppställd, arbetas på densammas modellering med stor ifver i professor Molins atelier. Enligt kontraktet med komitån skulle statyn blitva 13 fot — tillgångarne medgårvo ej att göra den högre — men nu bli: den 15 fot. Tillokningen i metall och cise lering bekostas af hr Molin sjelt. Det torde böra framhållas såsom lärorikt, att trots pariserpolisens alla bemödanden, har det icke lyckats den att få ringaste spaning på den eller de som i expositionspalatset till egnade sig vår drottnings der utställda hals band at äkta perlor från Lappland. När e sådan stöld etter flera veckors förlopp icke kan blifva upptäckt at en polis, så talrik, så väl aflönad och så erkändt skicklig som den i Paris, så bör man icke undra på, att ätver här, der polisstyrkan är klent aflönad, denna icke är så verksam som man önskar. At: gerningsmännen vid stölder, särdeles af siltver o. d., icke alltid då de begås om somrarne blifva upptäckta, har sin förklaring deri, att sådant gods köpes af skeppare från Fin land och Åland, hvilka snart hemresa och sålunda lätt kunna dölja tjufgodset. Det fasaväckande mordet på m:ll Laurell har försatt hela staden i förskräckelse. Sedan flera år har jag känt den mördade. Hon var ett bildadt och älskvärdt fruntimmer med det mildaste väsende och med sina små resurser valgörande. Hon hade genomgått många svåra pröfoingar. Många för henne kära anhöriga hade af döden blitvit bortryckta. Den senare tiden blef hennes syn allt svagare, och det är sannolikt, att om hon fått lefva, så hade hon om någon tid förlorat synförmågan. Åtskilliga omständigheter göra det sannolikt, att hon mördats af en qvinna. Man tror nemligen icke att en karl skulle såsom mordvapen hafva begagnat — vanliga gafflar. Offenbachs nya opera buffa Storhertiginnan af Gerolstein, som gifves på Djurgårdsteatern, gör lycka och blir saunolikt en kassapjes. Våra konstdomare, som utan framgång gjorde vivisektioner på firman Meilhac Halevy, hafva nu börjat försona sig med dem, sedan publiken bevisat sig vara icke nervsvag. Den ofvannämnda pjesen är ganska rolig, och det är onekligen en stor förtjenst äfven på scenen. Göran.