Göteborgsposten – 9 september 1867, sida 2

L:s rum, hon som alltid var så noga och ordentlig. Fru Jonsson upplyste, att vid samma tid hade äfven Friberg, hvilken hon förr sett besöka m:ll L., stått i förstugan och då sagt, att hon ej sluppit in förut på morgonen, när hon kommit för att till m:ll L. sälja ett Garibaldilif. Mamsell Carolina Berg, enkefru Ch. Levin och mamsell Pettersson hade endast några upplysningar att meddela om mill L:s ekonomiska förhållanden, lefnadsvanor m. m., samt att hon hade svag syn. Fru Lundgren hade på förmiddagen kommit till m:ll L, ringt på, funnit alla dörrar öppna och berättade för öfrigt hvad här ofvan är nämndt om hennes besök samt att hon i trappan träffat Margaretha Larsson eller Friberg. Om orsaken till detta mord, som är ett bland de ohyggligaste, som här på länge inträffat, och under hvilka omständigheter det blifvit begånget är naturligtvis ännu mycket svårt att asgöra. Man antager, att det skett på Onsdags afton innan m:ll L. bäddat åt sig, eller i går på morgonen, sedan sängen var uppbäddad, ty sådan befanns den vara, då mordet upptäcktes. Ett mjolkbud lemnade mjölk till henne, och den var i går afton blånad och öfvertäckt med grädde och har således troligen lemnats dagen förut. I köket stod ett strykbräde med linne och i rummet låg äfven sådant utbredt. Elden i spiseln var släckt. I rummet vid köket funnos rena lakan, tacke m. m., och hon hade synbarligen varit sysselsatt, för att hafva allt i ordning till brorsonens ankomst, ty hans kurs skulle börja om några dagar. Att afsigten just ej varit att stjäla så vida icke mördaren blifvit skrämd, kan man tro deraf, att så vidt man ännu vet, saknas nu endast 3 ringar, men dessa kunna lika väl af henne blifvit afyttrade eller deponerade såsom någon säkerhet, ty hon befann sig någon gång i penningeforlägenhet och hade nu silfverpjeser pantsatta. Sannolikt har våldsgerningen börjat med en tvist, hvarefter m:ll L. blifvit inskuffad i skrubben och der kullkastad, hvarefter mördaren, då han intet annat hade till hands, tillgripit den ena gaffeln efter den andra ar en låda, som stod på en hylla i skrubben och inneslöt knifvar och gafflar, men då detta ej hjelpte, hade han fattat eldgaffeln. Det kan lika väl äfven hafva tillgått så, att han först med eldgaffeln kört henne in i skrubben och sedan tagit till gafflarne. Sedan mordet var sullbordadt, hade han stängt dörren till skrubben, så att ingen kunde se henne. Man kan icke förstå, huru tvenne personer kunnat få rum att utkämpa en sådan strid i denna lilla skrubb, som är nästan lika bred gom djup. Hon var sista gången synlig i Onsdags afton kl. half 8. Öfverstäthållareembetet har enligt utfärdad kungörelse utlotvat en summa af 500 rdr rmt åt den, som kan upptäcka mördaren. Till ofvanstående berättelse tillfogar D. N. för i Lördags följande: Utom de här ofvan uppgifna 3 ringarne saknades hos den mördade ett 19 liniers guldur med guldboett och messingskapsel. Det hade två gånger blifvit repareradt af urfabrikören Wablqvist och af bonom då försedt med reparationsnumrerna 8358 och 9407. (Dessa numror böra ej förblandas med sabrikantens nummer som kan ses med blotta ögonen, hvaremot reparationsnummern ej kan ses utan mikroskop. I Fredags afton kl. balf 6 började polismästaren Östlund åter undersökning i den mördades boståd, och denna undersökning fortgick ännu kl. 11 på aftonen. Man har fått reda på 3 af de omtalta ringarne, så att det blott är en sådan — en slät guld ving — om hvilken man ännu icke vet hvar den finnes. — Jungfru Larsson eller Friberg, som hade sökt m:ll Laurell på Thorsdagsmorgonen, är anträssad och förhörd. Någon bestämd ledning för misstankar på någon viss person lärer ännu icke finnas. Man har låtit fotografen Renard taga en fotografisk afbildning af den mördades ögon för att pröfva sanningen af en allmänt bekant sägen att mördarens bild alltid qvarstannar i ögats spegel. Fotografien är lemnad till Carolinska institutet för att mikroskopiskt undersökas. Det igår hitkomna numret af Dagl. Alleh. meddelar att den omnämnda ransakningen i den mördades bostad slutades närmare kl. 12 på natten och att dervid inga vigtigare upplysningar vunnos om hvem som begått mordet. Det förmodas att de ännu saknade sakerna — gulduret med kedja, en slät guldring samt några obetydligheter — ej blifvit stulna, ty i fall mordet förötvats i afsigt att stjäla, hade nog mera tillgripits. Bladet tillägger slutligen: Mamsell Laurell var född den 12 Febr. 1808, således nära 60 år gammal. Hon var liten till växten, till karakteren mild och vänlig, i besittning af en ganska fin bildning och egde många vänner, som värderade hennes behagliga väsende, i hvilket alltid låg en stilla förnöjsamhet och resignation, så mycket mera beundransvärdt, som hon i sina dagar blifvit ganska hårdt pröfvad i lifvets skola. Ju mera man betraktar hela denna hemska tilldragelse, desto mera styrkes man i den förmodan, att mordet skett efter någon förutgången tvist mellan m:ll Laurell och någon, som blifvit insläppt hos henne, och hvilken ej bör hafva varit obekant för henne, ty hon var alltid mycket försigtig att öppna dörren, när någon sökte henne. Åfvenså förefaller det, som om mordet föröfvats af en qvinna och icke af en mansperson, ty hade någon sådan kommit upp i akt och mening att först mörda och sedan stjäla, så hade han nog varit försedd med en knif eller något annat tillhygge, och om en sådan efter en tvist hade velat mörda henne, så hade han förr slagit henne i hufvudet med eldgaffeln eller strypt henne och gjort ett hastigt slut på en qvinna, som var gammal och till kroppsbyggnaden klen, som mill Laurell tyckes hafva varit. Att tillgripa bordsgafflar tyckes verkligen vara mera förenligt med en uppretad qvinnas natur än en mans. Detta mord har väckt mera uppseende och fasa än nästan alla de som här på senare tider begåtts, ty sjelfva sättet att skuffa in en gammal qvinna i en skrubb. såsom det sannolikt tillgått, och