Göteborgsposten – 6 september 1867, sida 1

Parisiska Rattsidork) af Alfred de Brähat och Octave Fere. Öfvers. Men vid denna ålder resonerar man icke så; för dessa små, som utgått från en stor stad, finnes endast en tanke; en känsla när de hafva lemnat sin kära stad tänka de blott att återvända dit, vore de än vid verlden3 ända, och bjöd den dem blott elände, hvarpå den tyvärr är så frikostig för vissa af sina barn. Att komma till Paris, det var allt, och lockade af hans förtjusning hade hans bleka kamrater fördubblat sitt mod. De gingo således, gingo fortfarande, spärrande upp ögonen, spejande kring horizonten; men de stora allgerna följde efter hvarandra, korsade hvarandra, slingrade sig om hvarandra; dessa omätliga vägar med diken på båda sidorna och kantade med gigantiska träd, som understundom sträckte mot dem sina kalla och svarta grenar, smalnade och vidgade sig i oändlighet oupphörfigt. Natten inbröt hastigt, himlen betäcktes med stora gråa moln, vinden tjöt dystert nvinande i trädtopparne, och på ) Forts. fr. N:o 206.