Göteborgsposten – 5 september 1867, sida 2

Som den lilla hostade fortfarande, hade Poucet till den improviserade rocken tillagt sultaninnan Valides rutiga schal. Hon var sålunda icke dåligt klädd, men snart hade promenaden inverkan på de dansskodon, som tjenade henne och hennes kamrat till skor. Poucet hade lyckligtvis grofva jernbeslagna skor, som stodo bättre emot. Då man anlände till köpingen Grand-Couronne, stucko tårna af de båda barnens fötter ut genom deras bräckliga fotbeklädnad. Desire tänkte genast att köpa trätofflor, hvilket icke lät sig verkställas utan en ansenlig grop i hans magra besparingar. Derrefter installerade han sig med mattan, som han måste lyfta från den lillas axlar, på platsen utanför märens bostad, och började företaga sig stora evolutioner och högljudda uppmaningar för att samla folk omkring sig. Här erfor han mer än någonsin olägenheten af att icke hafva musik. Knappast några smutsiga barnungar, kunder som voro utblottade på sousstycken, anlände till den öde platsen. . Att ge en föreställning blott för nöjet att roa dessa, lönade icke mödan. Man gjorde sig emellertid omak och likväl hopsamlade man icke mera än ett dussin sousstycken, några äpplen och en brödbit. Man är sparsam på landet, och de nöjen, som man tycker mest om, äro de som ingenting kosta. Dessa motgångar förutspådde tyvärr många andra. De smås tillstånd förbättrade sig icke, årstiden blef allt