Göteborgsposten – 5 september 1867, sida 2

Under snön. Buljongen, som krögerskan icke sparade på åt de flyktande barnen, återgaf dem deras krafter; de voro så litet vana dervid, och utan att sucka, utan att knota, började de gå landsvägen framåt, på hvarje sida om sin beskyddare, som kände sig stolt öfver sin rol. Kölden var mycket sträng i denna trakt. Dikena voro frusna, och hvarje grässtrå, som kantade vägen, var smyckadt med kristaller.