Göteborgsposten – 5 september 1867, sida 2

Fran Utlandet. Alla de olika europeiska tidningarne föra nu samma språk i afseende på den nordslesvigska trågan och tala högst tillitsfullt om ett nära förestående afgörande mellan Danmark och Preussen. En af franska regeringens organer, Etendard, säger sålunda: ÅFrågan om de nordslesvigska distrikternas äterafträdande till Danmark sysselsätter ånyo starkt den allmänna meningen. Förhoppningen om en ötverenskommelse mellan kabinetterna i Berlin och Köpenhamn blir allt mer och mer säker. Vi äro sålunda i stånd att bekräfta, att den preussiska regeringen å ena sidan afstått från en väsentlig del af de garantier, som hon ursprungligen begärde till förmån för tyskarne i de territorier, som bli afträdda, under det danska regeringen upphör med att göra anspråk på besittningen at Als och Dyppel. Det försäkras, att Frankrike, Ryssland och Österrike icke äro skuld till att de båda parterna gått in på dessa försonligare åsigter. Det är möjligt att redan nu bestämdt angifva den gräns, som skall blifva definitivt uppdragen mellan de båda staterna. Man antager emellertid att linien Åbenrå Tönder nog skall kunna bli antagen. Kanske skall man tillochmed kunna gå in på en linie, som ligger mellan nämnda linie, som är minst gynsam för Danmark, och den sydligare, som skulle tillförsäkrat det besittningen af Dyppel och Als. en annan sida innehåller den österrikiska regeringens officiösa organ i Paris, Måmorial Diplomatique följande: Kabinettet i Berlin gör anspråk på linien Als och Dyppel, såsom oumbärlig för den nordtyska gränsens försvar; under den förutsättning att denna punkt blir beviljad, förklarar Preussen sig redo att uppfylla de förpligtelser, som äro en följd af pragerfredens art. V Bladet tillägger vidare, att de båda kejsarne i Salzburg blifvit eniga om, att tillråda Danmark att bringa detta sista: offer i den allmänna fredens intresse, och att Frankrike skall använda sitt inflytande i Köpenhamn uti denna riktning. Dessa uttalanden från fransk och österrikisk sida måste göra intryck på Preussen, om detta icke vill frammana en europeisk brytning. Det är solklart, att man i såväl Wien som Paris härmed uttalat sin sista eftergift och en antydan om att Preussen såväl som Danmark måste snart komma öfverens, på det Europa måtte få den nordslesvigska itrågan undanröjd. Det är jemväl tydligt, att om Preussen undandrager sig att följa denna vink, skall det derigenom hafva ådagalagdt, att det ingalunda tänker att i denna del hålla sitt uti Pragerfreden afgifna löfte. Dot är detta man förut icke kunnat förmå Preussen att bekänna kort uti. Nu måste det fram, om det också sker med missbelåtenhet och sura miner; ty i Berlin visar man sig på allt sätt vresig. Hr Bismarck har likväl icke något annat val, och deri ligger gryningen till fred för Europa. Preussen skall i dessa dagar äfven hafva aflägsnat en annan tvistig, europeisk fråga, i det att det senast om några dagar skall hatva fullständigt utrymt fästningen Luxemburg. I dessa dagar begitver sig en af det preussiska marinministeriet utvald komit till England och Frankrike, för att der mottaga de för preussisk räkning byggda pansartregatterna Kronprinz och Friedrich Carl och öfverlemna dem till deras resp. befälhafvare. Fregatten Kronprinz skall d. 7 Sept. bli aflemnad i London. Derefter begitver sig komit(en till La Seyne i Frankrike, för att mottaga fregatten Friedrich Carl. Dessa båda pansarfartyg tillhöra första klassen. Reuters telegrafbyrå i London hade från denna. månads början upprättat en filial i Berlin, på det att den i preussiska regeringens skön stående Wolffska telegrafbyrån derstädes skulle dominera telegrammerna från denna stad. De Wolffska telegrammerna ha onekligen visat sig mycket färgade i preussiska regeringens intresse, så att konkurrenten var