Göteborgsposten – 5 september 1867, sida 2

af att gå med trädskor. Man tillryggalade allt mindre och mindre vägstycken, och dessutom förvillade man sig ofta, då man trodde sig på väg till en by, der man smickrade sig med att roa folket och erhålla qvällsvard och läger öfver natten. Torticolis blessyr läkte sig blott mycket långsamt, trost den omsorg, med hvilken Dsirå bytte om kalla omslag, det enda botemedel, han hade till sitt förfogande. Hvad beträffar den lilla, hade hennes hosta urartat till kikhosta; hon hostade stundom hela halftimmar, man förstod icke huru hon oaktadt sitt klena utseende kunde uthärda alla lidanden. Till följe af framoch återresor befunno de sig er afton i December månad midt i en skog i grannskapet af Rambouillet. Namnet på denna stad och dess grannskap till Paris hade ingifvit dem goda förhoppningar. Poucet beräknade att på tre dagar, om de icke törlorade någon tid, skulle de slutligen vara i hufvudstaden. Som man väl kan tänka sig, med de klena begrepp, som de begge barnen hade om sina föräldrar, och den kärlek för att drifva omkring än hit än dit, som vår gamin var intagen utaf, hade detta perspektiv ingenting ovillkorligt tillfredsställande. Elände här eller der var sannolikast det, som förestod dem. (Forts.)