Göteborgsposten – 30 augusti 1867, sida 3

HtABÅ, MG 19511 GILL VLHI HUTU 14d1I8 LIU UTLLA väckt, vindens riktning och styrka samt de magnetiska kurvorna. Besinnar man, med hvilken möda de i tabeller såsom tal antecknade meteorologiska data blifva förvandlade i kurvor, för att göra luftsenomenen mera åskådliga, så måste det blifva en ännu större hjelp för vetenskapen och den allmänna undervisningen, om samtliga uppgifter genast kunna upptecknas jemte hvarandra i kurvor. En afton är klar, frisk, lugn, men barometern faller, hvad kommer natten att medföra för väderlek? Nästa morgon piskar starkt regn på fönstret, huru har detta kommit sig? De vanliga meteorologiska tabellerna säga oss derom ingenting, Secchis meteorograf har qvart för qvart under hela natten upptecknat allt, han säger oss t. ex., att först emot midnatt uppstod en sydvestlig vind och att fuktigheten och temperaturen derigenom stigit, så att barometern fallit djupare; han säger oss, under hvilka tider och i hvilken grad vinden tilltagit, huru många mil i timmen den tillryggalagt, när regnet begynt, när det upphört och huru stor nederbördens myckenhet varit; hvarje omkastning i vinden jemte dermed förbundna ändringar i temperaturen, fuktigheten o. s. v. kunna vi derpå afläsa. Genom en apparat sådan som denna kan man komma ett godt stycke framåt till målet för nutidens meteorologi eller att beräkna, i hvilket beroende alla dessa fenomen stå till hvarandra, samt urskilja detta och sammanföra det till en källa, till luftströmmen. Men huru är det möjligt att anordna de förändringar, som försiggå med skilda meteorologiska instrument, qvicksilfrets stigande och fallande, en metalltråds utvidgning eller sammandragning, flöjelns vridning för vinden, samt fallet af regnvatten såsom rörelsekrafter för den häfarm eller indikator, i hvars ända ritstiftet är fäst, och på samma gång så anordna dessa indikatorer, att de alla jemte hvarandra röra sig emot denna tafla på skilda afstånd? Detta sker medelst två instrument på enkel mekanisk väg, nemligen med barometer och en metalltråd, genom hvars dilatation värmet kan mätas. Barometer-röret af jern omfattas vid nedra ändan af en flottör af trä, hvarpå det simmar fritt i qvicksilfver, på samma gång som det med öfra ändan är upphängdt vid den ena armen af en vågbalans, som å den andra har en motvigt. Stiger qvicksilfret i röret, så måste det falla i det kärl, hvari undra ändan flyter, och hela barometern sjunker ceremot något litet; vågbalansen på den sidan, der barometern hänger, drages på samma gång nedåt, och en indikator, som är anbragt på vågbalansens axel, öfverför denna rörelse till ritstiftsvisaren. Inrättningen med termografen af koppartråd, som sätter en häfstång i rörelse, är den redan bekanta. Alla andra apparater öfverföra sina rörelser medelst elektricitet på ritstiftsvisaren. Det är likasom skrifttelegrafer, hvilkas afsändningsorter äro de meteorologiska instrumentena och deras mottagningsstation alla jemte hvarandra belägna på den omnämnda taflan. De ovanligt sinnrika uppfinningarna, hvarigenom detta verkstalles, kunna i detalj förtydligas endast med afbildningar. I fullt mått är detta sallet med inrättandet af den stora och fuktiga qvicksilfver-termometern, som det är oss omöjligt att beskrifva. För de andra tillåta vi oss att åtminstone anföra grundtankarne. För vindens riktning redogör en lätt konstruerad flöjel af metall, hvars lodräta stång är i närheten af dess undra ända stäld tillsammans med fyra rätvinkliga, horisontelt utlöpande tungor eller visare. Dessa peka vid stångens vridning på fyra i riktningen af de tyra väderstrecken fixerade korta indexbågar af metall, som äro skilda från hvarandra genom oledande trä. Hvar och en af dessa korta indexbågar har sitt eget batteri, som sätter sin egen ritstiftsvisare i rörelse. Det verkar äfven samtidigt på något af de fyra ritstiften, som bestämma och utmärka den rådande hufvudvinden. Lustströmmens hastighet mätes genom längden at en kedja, som inom en timme uppvindas på ett med vindflöjelns spindel i förening stående tandadt spel. En emot denna längd proportionel linie blir af ritstiftet tecknad på taflan, hvarvid den återspringer till sin utgångsställDing, för att nästa timme uppdraga en ny linie. Tiden för regnet mätes genom omlöpandet af ett litet vattenhjul med öfverfall, på hvilket det samlade regnet neddroppar, och som genom sin rörelse verkar på ett ritstift. . Det gör ett egendomligt intryck att betrakta denna apparat med alla sina visare, hvilka dag och natt tjenstgöra som naturkrafternas sekreterare; och om man betänker, att en jesuit utfört detta arbete, och att påfven, oaktadt sitt stora behof af penningar, derpå vågat använda 40,000 francs, så är man sinnad att utropa: ÅGalilei är hämnad ! .. n