Göteborgsposten – 30 augusti 1867, sida 2

nära den lilla staden Ayerbe, stått en blodig träflning mellan de kongl. trupperna och den insurgentkolonn, som rörde sig från Anzo mot Saragossa. Ayerbe ligger alldeles midt emellan AuZzo ocu Saragossa. Det var här som Narvaez nevö, general Manso de Luniga, med son omkommo med lifvet. Den officiela Bolletino di Saragossa omtalar sjelt denne generals död och uppgitver truppernas förlust i döda till 3 o ficerare och 15 man; 26 äro sårade och 16 förlorades. Man kan på grund deraf antaga, att den verkliga förlusten varit vida större. När de sålunda slagna trupperna vände tillbaka till Sarragossa, skockade sig folket tillsammans under högljudda rop af: Letve frihetev! Generalkapten gaf derpå befallning om, att trupperna skulle skingra hopen, och när tolket ej ville godvilligt draga sig undan; kommenderade han: gif eld! Men soldaterna tycktes endast ha afvaktat detta ögonblick, de vägrade att uttärda befallningen och ropade å sin sida: -Lefve Friheten!, gingo öfver till folket och förklarade sig för upproret. Man kan vara siker om, att denna händelse betryggat upprorets framgång för den närmaste tiden och att då truppernas trohet nu en gång skakats, densamma ej skall kunna litas på länge inom de andra regementerna. Äfven de af Contreras anförda insurgenterna befinna sig i raskt framryckande, alldenstund de, såsom en officiel bulletin meddelar, vid Hosta del Re, i närheten af den lilla staden Tremp, haft en skarp fäktning med de kongl. trupperna. Det är fullkomligt falskt, att general Pierrad, som för befalet öfver ett betydande band, gått öfver på franskt område. Den insurgentanförare, som fransmännen bemäktigat sig, är dennes broder, öfverste Pierrad. Genoral Pierrad opererar i Estremadura, der han mottagits med stor hänförelse. Äfven andra band, hvilka genomströfva denna provins, erhålla dagligen nya tillströmningar. Prim sjelf opererar i Catalonien. En del af de trupper, som sändts emot honom, har gått öfver till honom. General Contreras befinner sig alltjemt i Arandalen, hvilken, tillochmed eul. officiela berättelser, befinner sig i fullkomligt uppror. Öfverste Laganero står med sina trupper i hjertat at Catalonien och Millans af Bose i Lampardan. Den senare slog de kongliga i närheten af Reus och tvang dem, sedan ett stort antal stupat, att söka sin tillflykt i nämnda stad. D. 23 d:s hafva insurgenterna under Baldis anförandeskap slagit rogementet Alcantara och en sqadron kavalleri, hvilka drogo sig tillbaka til Esparagua. General Chanzos död bekräftas. Så långt Föln. Zeit., hvars uppgifter ovedersägligen antyda drottning Isabellas snara fall från tronen. Må dermed äfven den usla prestregeringens sista timme i Spanien slå och sålunda det verldsliga påfvedömets sista stöd ramla i gruset. Hvarje fritt folk skall deröfver uppstämma sitt jubileum. I en senare notis om upproret läsa vir pproret synes nu vara organiseradt öfve: hela Pyrenelimen och riktadt mot Ebrodalen, i sydost mot Tortosa, i nordvest mot Logrono, i centrum mot Saragossa. Sedan nu Saragossa fallit i insurgenternas händer, äro de härmed säkra om Ebrolinien och kunna nu, sedan de betäckt sin rygg, derifrån bryta löst mot Madrid. Samtidigt är en rörelse från Andalusien i verket mot Madrid. Opinion Nationale anmärker: Vi kunna ännu icke bekräfta revolutionens framgång, men säkert är, att allt hvad som är energiskt, intelligent och hederligt inom folket och armeen, det är komprometteradt i rörelsen. Om upproret misslyckas, om Narvaez segrar, då måste man förtvifla om Spanien, Det är tydligare än någonsin, att mötet i Salsburg åsyftar freden, på samma gång det återgitver Frankrike och Österrike deras nyss minskade inflytande i Europa. Iämorial Diplomatique, som i detta fall måste vara den bäst underrättade organen, säger uti en kort notis från Salzburg, daterad d. 21 d:s, detta: Det resultat, hvartill det utbyte af åsigter och de förhandlingar fört, som egt rum under kejsar Napoleons vistande i Salzburg, kan i få ord betecknas såsom en från båda sidor delad öfvertygelse om, att det gentemot de sväfvande iaternationala frågorna, hvilkas lösning är önsklig för den politiska jemnvigtens och den allmänna fredens upprätthållande, råder gemensamhet i intressen mellan Österrike och Frankrike. Att öfver