Göteborgsposten – 29 augusti 1867, sida 2

träffar förtroligheten af edra affärer i detta ögonblick, tillade han pekande på knifven, som förblef i den unga flickans händer och på de tulrika skråmor, som visade vig på Saint-Valiez händer och ansigte, synes den mig något för intim. — Mazikoff! mumlade baronen, skummande af vrede och blygsel. — Lika mycket! återtog Ryssen, jag är en god vän, och uppfylld som ni vet af tillgifvenhet för er och allt, som intresserar er ... Baronen gaf honom ett tecken att icke fortsätta i denna ton. — Bra, bra, sade Mazikoff, som roade sig serdeles åt hans förskräckelse, man är tystlåten i mitt land. Vi säga således att ni afgudar detta vackra barn, och att ni skulle vilja utan vittnen göra upp er tvist med henne? Hvad tänker ni på? sade hastigt Faustioa i hans öra, om ni innesluta dem ensamne, är denna flicka, denna furie i stånd att döda honom. — Tror ni verkligen? sade Mazikoff betraktande henne med sitt dystra småleende, den stackars baronen! Sedan höjande rösten och gifvande tecken åt sin älskarinna att aflägsna sig: — Alltså, efter vår närvaro är er oläglig, min käre vän ... — Det är vansinnigt! ... utropade Faustina. — Hvems är felet? svarade han ... Lycka till baron ... och ni, min vackra amazon, mina uppriktiga komplimanger ..,