Göteborgsposten – 29 augusti 1867, sida 2

varit tillräckliga att upplysa nattens mörker. Hans panna sammandrogs i rynkor; hans vidgade näsborrar inandades luften i tunga drag. Det föregick hos honom något så ovanligt, så förskräckligt, att intet at vittnena till denna stumma scen vågade röra sig ur stället. Emellertid såg han endast en sak! denna blick, som inneslöt åskan, var uteslutande fästad på en enda punkt: den unga flickan, hvilket undgick de tre andre personernas uppmärksamhet. Plötsligen fattade han henne med sina kraftiga armar, upplyfte henne som ett barn och ställde henne bredvid toiletten i skenet från armstaken. Derefter satte han sitt finger på hennes axel, som hade förlorat sin halsduk under striden, och hvarifrån klädningen lösgjort sig. — Der, der! mumlade han. Det var tre skönhetsfläckar, placerade i så fullkomlig ordning, att de bildade de tre punkterna af en liksidig triangel. — Ah! fortsatte han, man såg aldrig något dylikt. Den unga flickan, alldeles fastnaglad af denna blick, återhöll sin andedrägt. Med cen ny feberaktig rörelse tog bojaren hennes hufvud mellan sina båda händer, strök häftigt tillbaka hennes rika hår och betraktade hennes sålunda fria ansigte med vexlande hänryckning. (Forts.)