Göteborgsposten – 28 augusti 1867, sida 3

ty freden beror deraf att Preussen helt enkel håller sin ed. Denna Frans Josefs och Napoleon III:ställning är alldeles förträfflig. Den är grun dad på den internationala rätten, på den skrifn: rätten, på fördragsrätten, och den låter ansva ret för de händelser, som kunna inträffa, hvila tungt på Preussen. Det är onekligen ett fint spel — slughufvudet Napoleon har återigen ötverlistat den politiske taskspelaren vid Spree. Det har onekligen sitt intresse att följa dessa schackdrag, hvilka synas oss redan nu angilva, att Bismarck blir mått på svart ruta, så svart som mången preussisk våldshandling utöfvad i de med ötyermaktens styrka intörlifvade landsdelarne. Upproret i Spanien antager allt större och större proportioner. Den spanska tronen darrar och den sista bourbonen med krona är kanske i denna stund i färd med att inpacka både krona, blöja och stubb; för att lemna det otacksamma land, som ej kunnat alldeles förslafvas, under hennes usla, bigotta förvaltning. De upproriska ha tagit Tarragona med storm. General Rousset, som först kommenderade desamma, föll på breschen, hvarefter general Condra öfvertog befälet. De belägrade förloradn sina alcader och officerare Efter stadens intagande gingo tre bataljoner öfver till insurgenterna. Marskalk Prim befinner sig med betydande stridskrafter under marsch mot Madrid. D. 22 d:s stod en träffning mellan insurgenterna under Roger Pierra och de regelbundna trupperna. Efter en timmes strid måste insurgenterna söka skydd på franskt område, der de internerades. I Paris har uti Salle Herz hållits ett stort möte under Laboulayes ordförandeskap, hvilket hufvudsakligen sysselsatt sig med slafveriets ställning: i Brasilien, Peru, Chili, de spanska autillerna och de portugisiska kolonierna. En korresp. förmäler, att de 16 infanteriregementen, som f. n. äro församlade i lägret vid Chalons, skola efter lägrets upplösning förläggas uti de till Tyskland gränsande departementerna. Vid ett i Englands hufvu ästad hållet möte af Föreningen för Evangeliets utbredning har erkebiskopen af Canterbury yttrat: JI veten alla, att sultanen, kristendomens fionde eller föregifne fiende, nyligen varit här. Prinsen af Wales har sagt mig, att han, då han till sultanen framställt begärän om, att denne måtte skydda sina kristna undersåter, rått till svar: Jag vill ej blott skydda mina kristna undersåter, jag vill äfven beskydda kristendomen. Jag anser detta för ett mycket märkligt svar. Regeringen i Rom hyser alltjemt oro för uppror. IIon låter f. n. anlägga nya fästninar omkring Rom för, såsom man säger, franka penningar. Garnisonen har äfven blifvit underrättad om, att den bör göra sig beredd på en belägring under flera månader. Underrättelser trån Amerika antyda, huru spändt förhållandet varit mellan presilenten Johnson och krigsministern Stanton. Då den förre uppmanade den senare att taga ufsked, vägrade denne, hvilket måste förefalla get för europeiska bedömare. Först afsände Johnson till Stanton följande depesch: Allvarlig hänsyn för det allmänna bästa nödgar nig att fordra, det ni tager alsked från krigsekreterarebesattningen. Hvarpå Stanton svaade: Min herre! — Jag har emottagit den iote, i hvilken ni underrättar mig om, att ulvarlig hänsyn för det allmänna bästa nödsar er att fordra, det jag tager afsked. Till var härå får jag meddela eder, att allvarlig tnsyn för det allmänna bästa fordrar, att jag ortfarande utöfvar krigssekreterare-befattninen tills nästa kongress-session. Att under sådana förhållanden längre funera som president, torde snart bli en omöjghet. Kongressen skall naturligen söka tillälla sig rätten att tillsätta ministrarne, hvarzenom presidenten blir obetydligare än skugan af en skugga. Det skall bli intressant tt se, huru länge det kommer att tortgå på etta sätt. ———— Telegrammer.