Göteborgsposten – 28 augusti 1867, sida 2

———— — ————— — L—— borde lika mycket förvåna Faustina och Saint-Valienz, ty båda hade förberedt sin komplott med så mycken skicklighet och försigtighet, att den ej borde kunna misslyckas eller ens anas af någon som helst, utom den ryska domestiken i huset och Pigochards flicka, baronens villiga tjenarinna. Till följd af det misstroende och den ytterliga svartsjuka, som Mazikoff ingaf baronen, ehuru han likväl varit hans kompanjon i många andra illbragder, hade man valt en tid, då en vigtig affär fordrade hans närvaro i Lendon. Emellertid, i det ögonblick Saint-Valiez, åtföljd af den omtalte Valentin, sin kammartjenare och följeslagare på hans äfventyrliga färder, satte foten på marken vid början af den föga besökta gatan eller vägen, som ledde ned till Pigochards oah Faustinas villor, stannade en man icke långt i från dem. Utan att passera förbi kammartjenaren, som gjorde sig i ordning att föra sina båda hästar till det närmaste vårdshus i Louveciennes, följde den andra af de resande, som försigtigt höll sig i skuggan, den första på afstånd och försäkrade stg, om hvilket hus han inträdde uti. Som han hade sina skäl att icke hasta för fort, och så mycket mer berro öfver sig som han hade beslutat att vera oförsonlig i sin hämnd, lyssnade han vid porten till trädgården och gjorde intet försök att inträda i sin ordning, förr än efter att hafva hört dörren till paviljongen tillsluta sig efter sin företrädare. Såsom försigtig man och en som tycktes hemmastadd med förhållandena, hade han på sig en nyckel till sin tjenst och behöfde liksom Saint-Valioz icke ge signal.