— 12 UtCOTJ. 1 — — A—— — deras meddelande erhölls följande upplysningar: Kaptenen, till börden österrikare, hade varit i Antwerpen för att söka skaffa sig ett fartyg. Han blef då af ett emigrantbolag derstädes erbjuden att öfverföra nämnde skepp med emigranter till Newyork mot en bestämd lön för resan, och skulle sjelf medlöra proviant för sig och besättningen, emedan bolaget hade en proviantmästare som besörjde mathållningen ombord för emigranterna. Under provianteringen för de senare i Antwerpen gjorde kaptenen aumärkning till redaren, att han trodde provianten vara väl knappt tilltagen för så många emigranter, men erhöll till svar, att stewarden nog visste hura mycket som behöfdes, enär han gjort flera sådana resor förr, och kaptenen biott hade att manövrera fartyget o. s. v. Då fartyget hade varit ungefär en vecka på sjön, kommo flera af emigranterna till kaptenen och beklagade sig öfver det dåliga vatten de fingo att dricka; kaptenen smakade derpå, och det befanus då att faten, hvarpå vattnet var förvaradt, voro gamla petroleumsfat. Kaptenen tillsade genast sin besättning att dela med sig af sitt vattenförråd till de stackars emigranterna. Efter ytterligare nägra dagar kommo emigranter till kaptenen och beklagade sig öfver den skämda maten de fingo och den råa behandling de rönte af stewarden och hans medhjelpare. Kaptenen förehöll stewarden detta behandlingssätt, och då sjukdom och död började härja bland emigranterna, måste kaptenen med våld skaffa sig tillträde till proviantrummet. Han fann då till sin förskräckelse, att den högst obetydliga del af matvaror, som fanns qvar, bestod af ruttet kött, rutten fisk och ruttna potatis. Icke det ringaste the, kaffe eller smör fanns qvar; dessa artiklar hade endast beståtts emigranterna de tvenne första dagarne af resan. Kaptenen gick straxt i författning om, att af hans och besättningens medförda proviant delades till emigranterna, men alldenstund dessas antal var 287, och endast hältten af resan tillryggalagd, måste utdelningen af gåväl vatten som mat ske uti mycket små portioner. Emigranterna säga att kaptenen var ett mönster af ädelmod, och de kunna icke nog berömma hans deltagande och omvårdnad för de sjuka; någon läkare fanns icke ens ombord för resan, åter eu lagöfverträdelso hvartill detta emigrantkompani gjort sig skyldigt. Emellertid ankom fartyget lyckligt hit, men såväl emigranternas som besättningens tillstånd var eländigt, tillföljd af det ringa matförrådet som måst delas emellan dem; alla sammanstämma dock uti att berömma fartygets befälhafvare, och härvarande tjenstemän, som undersökt fartyget, säga att de nästan aldrig sett något fartyg så renligt och snyggt som detta. Det skall verkligen blifva intressant att se, hvilka åtgöranden som kunna vidtagas från härv. auktoriteters sida i denna sak, Den omenskliga stewarden sitter tillsvidare häktad, men härmed äro de stackars utsvultna och sjuka emigranterna icke hjelpta, de få kanhända uti hela sitt lif känna följderna af detta barbariska emigrantkompanis behandlingssatt. Mätte denna skildring vara till någon nytta för dem af mina landsmän, som ämna sig hit, att icke låta narra sig af agenter för okända bolag att göra resan med deras fartyg, utan endast vända sig till agenter för kända och goda kompanier. Under loppet af Juli månad anlände hit 38 ångoch 23 segelfartyg med emigranter till ett antal af 23,376 personer, af hvilka nära hälften qvarstannat i Newyork, ungefär 2,400 afrest till staten Illinois, 2,300 till Pennsylvania och 1,500 till Wisconsin; de öfriga hafva fördelat sig på de andra Nordamerikanska staterna. Flertalet af emigranterna, nemligen öfver 14,000, hafva kommit ifrån England och Irland, gamt c:a 8,000 från Tyskland och de öfriga från Frankrike och Holland. Förliden vecka hade jag tillfälle att se ett bref från en svensk som anlände bit i Maj månad och på vinst och förlust begaf sig till staten Indiana, Han lyckades att derstädes erhålla plats hos en Farmer, der han för närvarande har det mycket bra, och skrifver att derstådes är under denna tid på året godt om arbete för dem, som vilja arbeta i jorden; aflöningen der är nu 2 a 23 dollars om dagen, men när skördetiden är öfver, blir daglönen nedsatt till 1 eller 14 do lar; i allmänhet är det alltid denna årstid lätt att erhålla farmarbete, och de personer, som komma hit och icke genast kunna erhålla arbete i städerna, göra alltid klokast uti att genast begifva sig åt landet. Dessvärre går här i Newyork fortfarande en mängd svenskar sysslolösa, men de äro för lata och för fina att vilja göra jordbruksarbete, och finna sig hellre uti att vara snart sagdt både hungriga och husvilla samt ligga andra till last, än de taga det arbete de kunna få. Emigranter som begitva sig hit i afsigt att blifva jordbrukare, äro i tillfälle att få land af regeringen gratis, och behöfva alldeles icke köpa land härstädes al de många bolag som vanligtvis genom sina agenter omringa dem vid deras hitkomst Emig-ante:na göra alltid klokast uti att icke lyssna till dessa personer, så vida de icke vilja köpa jord som redan är upp—— 2 0 noonnssmmensosumre ma sm