hviskningen af tvenne röster, som helt sakta vexlade några ord, utan tvifvel någon befallning. Derefter öppnades väggen fullständigt. Hon bemärkte i rummet utanför frasandet af en sidenklädning som helt säkert var Faustinas, och en man inträdde langsamt. Det var verkligen han, den falske arbetaren, den såkallade Villemont, den eländige som hade köpt henne af hennes far, Faustinas beherrskare, hvilken han ingenting kunde neka. Då hon förblef i sin nästan dvallika orörlighet, tänkte han med tillfredsställelse. att hon enligt hans beräkning druckit af de förfalskade vinerna i karafferna, och att han icke längre hade framför sig annat än en känslolös ehuru lefvande kropp och ett till hvarje motstånd urståndsatt rof. Han lät falla på mattan den kappa, hvari han var insvept, afkastade den breda och låga hatt, som doldt en del af hans drag, stälde på toalettbordet armstaken hvars klara ljus upplyste hela boudoiren och närmade sig fången. Trogen sitt beslut, fästade Annette på honom sina stora förskräckta ögon, men det var för att försäkra sig om han, som hon hade hoppats, bar något vapen, som hon kunde bemäktiga sig. Var det lycka eller olycka? I detta företag mot en ung svag flicka hade han icke tagit ett dylikt försigtighetsmått. — Hvad skall det blifva af mig? ... tänkte Annette, som hade räknat på detta djerfva medel för att genom döden undfly vanäran. Alltjemt bedragen af hennes orörlighet, och vetande