Göteborgsposten – 27 augusti 1867, sida 1

vertyga er om, adressera e till hr baron de Saint-Valiez, som är, ni vet det kanhända, onkeletill vår otrogne. Detta bemödande att sätta sig i jemnbredd med fangen var wan tvifvel af hela samtalet det, som mest sårade Annette i hennes ömtålighet och hennes vär Men hon angrade redan ätt hafva latit märka det första gången och fäste icke mera uppmärksamhet vid denna förhatliga jemförelse. Annette, vi bedja läsaren att påminna sig det, kände baronens och markisens slägtskap, emedan hon sjelf hört det af fru de Saint-Valiez, men hon var fortfarande okunnig om, att baronen också var den eländige. som förföljde henne med sin efterhängsenhet under dot falska namnet Villemont. — Läs, läs dessa bref, upprepade Farstina, bredande ut dem på hennes knän; de tillkännagifva markisens lyckliga ankomst till Italien och berätta, huru han redan sammanträflat med en familj, som han väntade, hr Lortins milj, som har tva utmärkta döttrar, den ena bestämd för klostret, den andra för giftermal. Annette, med ögonen lyftade mot himlen, lit henne göra och säga, hvad hon ville. Hon skulle hatva velat tillsluta öronen, men, tyvärr, trängde hvarje ord till djupet af hennes hjerta och blef der inristadt. — Detta sista bref, fortsatte Faustina, är från hr Portin sjelr; i sin eg nskap af juvelerare förklarar han, att sakerna äro på sod väg, och att han skall göra i ordning brudens juveler ... brudens. — Jag har hört, min fru.