Göteborgsposten – 26 augusti 1867, sida 2

är afskyvärdt. Ni hafva förenat er fyra personer inberäknadt någon, som jag skulle hafva velat vörda, och som varit den första att förråda mig, mot mig, en stackars lättrogen och försvarslös flicka. Ni hafva mångdubblat snarorna och våldsamheterna, och ni hoppas nu genom att bevisa mig, det jag är i edert våld, att erhålla af mig en neslig dagtingan. Mannen, som uppgjort och utfört denna illbragd är der bakom denna dörr, väntande att ni skall gifva honom ett tecken, då ni väl öfrertygat mig, att jag är i ert och hans våld. Nå väl! Ni bedrager er. Jag är icke annat än en stackars olycklig och öfvergifven flicka. Men ännu återstår mig något, som ingen kan beröfva mig; mitt hjerta är icke till salu och skall aldrig gifva vika för fruktan eller frestelse. Ni ser mig nu fången, ni har sjelf sagt, att jag är det; men öfvertyga er medbrottsling, att han aldrig skall erhålla något af mig. Faustina lät henne hålla på till slut. Hon kunde icke förstå, hvar denna lilla arbeterskan hade tagit detta drottningsskick och majestät, som tycktes hafva kommit till henne af sig sjelf. — Se så, min vän svarade hon slutligen låtsande en något hvardaglig förtrolighet, för att skingra den trollkraft, som hon hade måst uthärda, inga stora fraser; låt oss tala förnuft. Man har tämjt mera motsträfviga än ni. Men derom är icke frågan för ögonblicket. Ni har förstått med en klokhet, hvartill jag lyckönskar er, och som besparar mig obehagliga förklaringar, att