innan Eugenies ankomst skall ega rum omkring kl. 5 e. m. Båda majestäterna begifsva sig, beledsagade at erkehertig Ludvig Victor, till bangården, såfort de pr telegraf bli underrättade om, att det extratåg är i närheten, som det franska kejsarparet begagnar. Pål bangården bli de emottagna atlandshöfdingen gretve Coronini och borgmästaren i Salzburg. Banhallen blir afspärrad sålunda, att de ankommande herrskaperna, först när de stiga upp i de utanför bangården hållande ekipagerna, visar sig för den folkmängd, som väntar på dem. Sätort herrskaperna stigit i vagnarne, fara de med borgmästaren i spetsen) till vinterresidensslottet. Kejsar Napoleon skall der bebo den lägenhet, som för 750 år sedan blef uppförd at den på grund af sitt ätventyrliga öde bekante erkebiskopen i Salzburg Wolf Dietrich (Wolfgang Theodorich v. Raittenau). Denna våning står genom den praktfulla karabinsalen i omedelbar förbindelse med kejsarinnan Eugenies gemak i slottets första våning. Såväl kejsar Napoleons som kejsarinnan Eugenies rum. bli inredda på det ståtligaste med idel nya möbler etc. De äro i sin rika prydnad en tilltalande bild af modern konst och industri, medan den båda våningarne förenande kabinettssalen, der de furst-erkebiskopliga karabinerna förut höllo vakt, är prydd med praktfulla gammaldags gobelinstapeter. Efter det man intagit förfriskningar i slottet, företaga herrskaperna en tur öfver Mozartplatsen genom en del af Hellebrunn-allen och vända tillbaka öfver Leopoldsbron. Under denna promenad har det blifvit mörkt, och när berrskaperna komma från Hellebrunn-allen och svänga ut på slätten, skola de finna den halfcirkel at berg, som omsluta densamma, glänsande upplysta till en höjd af 6—7,000 fot. Denna anordning är en uppmärksamhet af staden Salzburg och utföres at kommunalbestyrelsen. När kejsarinnan Eugenie Måndags morgonen lemnar sitt sofgemak, skall hon i den sal, som stöter omedelbart intill denna, finna ett album med 40 de vackraste utsigter af staden och trakten samt en herrlig krans af alpväxter, bådadera en present af borgerskapet i Salzburg och bestämda att vara ett minne för kejsarinnan om hennes vistande här i staden. Samma dag skall gifvas diner på lustslottet Klessheim vid bayerska gränsen, hvilket tillhör erkehertig Ludvig Victor, och om aftonen gifves en föreställning på teatern, hvilken kejsarne bevista i civil drägt. Om Tisdag gitves diner i det för sina trädgårdsanläggningar och sin vattenkonst berömda lustslottet Hellebrunn, och aftonen tillbringas i det s. k. Monatschlössel, ett bergslott med ett hänförande läge, hvars namn härleder sig af ett skämt af en salzburgisk erkebiskop. Till Onsdagen skall företagas en tur till Hallein, Golling, vattenfallet vid denna stad, passet Lueg och flerestädes. Om aftonen skall åter en föreställning gifvas på teatern. Det är möjligt, att det franska kejsarparet icke företager återresan pr jernväg, utan efter inbjudning från konungen af Bayern tager vägen till Mänchen öfver Berchtesgaden och wid detta tillfalle aflägger ett besök vid Königssce. I så fall skola kejsaren och kejsarinnan af Österrike äfven blitva den unge konungens af Bayern gäster. Så långt korrespondenten. Af senare underrättelser finna vi, att mötet har en skarpt utpreglad politisk färg och är ämnadt att bereda en fransk-österrikisk allians samt draga sydstaterna ifrån Preussens omfamning. Kejsar Napoleon plägar täta och långvariga underhandlingar med v. Beust, tillsammans med hvjlken han arbetar hvarje morgon. Den österrikiske gesandten i Paris, furst Metternich, hvars ifriga sträfvan efter att åstadkomma en fransk-österrikisk allians är bekant och hvilken anlände till Salzburg med Napoleon, blef omedelbart efter dinern i Söndags hugnad med Gyllene Skinns Orden. I Salzburg befinner sig äfven storhertigen af IIessen-Darmstadt jemte den gamle exkonungen Ludvig och prins Carl at Bayern. v. Beust, ungerske ministern Andrassy, furst Metternich och franske gesandten i Wien, Grammont, hafva i Salzburg haft en flera timmars öfverläggning. Den offictösa Telegraphische Correspondansbureau i Wien meddelar ett telegram från Salzhurg, hvilket vidgår, att de sväfvande politiska frågorna varit föremål för do båda monarkernas samtal. Det är jemväl tydligt, att den sålunda ganska oförbehållsamt ingångna alliansen framställes såsom innebärande ett vilkor för freden, hvilket den äfven kan vara. Wienertidningen Debatte, som anses inspirerad säger: Vi hoppas till fullo på fredens bevarande, åtminstone för så vidt denna är betingad af den tyska frågan. Man hyser efter de berättelser, vi i dag emottagit, uti de i Salzburg församlade politiska kretsarne den bestämdastel. öfvertygelse om, att monarkernas sammankomst har cen fredlig tendens. Fredens bevarandelt uppställes såsom det högsta målet för alla na