Göteborgsposten – 23 augusti 1867, sida 2

sida, som oaktadt ställets enslighet kunde hafva väckt uppmärksamhet utanför och för att hålla henne i säkert förvar, så att hon denna gång icke kunde uttänka en ny fiykt. Alltså, då hon återkom till sig sjelf, hade hon i början svårt att erinra sig, hvar hon var, och det hade förflutit en temligen lång tid, ty det var dager. Hon riktade omkring sig en blick så förvånad, öfver hvad som händt henne, att man ett ögonblick skulle kunna hafva trott henne hotad af vansinne. Hon sjelf hade känsla af denna skakning och tryckte sina båda händer mot pannan, tillslutande ögonen för att återkalla medvetandet om sin tillvaro och sitt förnuft. Det har blifvit nämndt att Annette, liksom de flesta unga arbeterskor i Paris, tillbad läsning och naturligtvis romanläsning. i Nå väl! Denna läsning kom henne denna gång till vass. Hon hade sett i dessa böcker så många underbara äfventyr, så många hemlighetsfulla anslag, att hon snart förstod att något dylikt tilldrog sig omkring henne. Hon var rädd, men hon hade tillräcklig kallblodighet för att tänka öfver sin belägenhet och befästa sig i sin orubbliga föresats att förblifva ren eller dö. Men hon var ung, hennes mödosamma lif hade hittills förflutit. (Forts.)