Göteborgsposten – 23 augusti 1867, sida 1

Redan klockan sex på morgonen började Invalidhotellets kanoner att spela, förkunnande att Saint Napoleon var inne. Huru det egentligen hänger ihop.med detta Saint-Napoleon, har jag ej lyckats utreda. Kalendern upptager icke namnet, och kyrkan firar på denna dag en af sina större högtider, Marie himmelsfärd. Festen kallas emellertid för Fäte de VEmpereur. Man firar här icke sin fö delsedag, som hos oss, utan det helgons dag efter hvilket man är uppkallad blir en Jour de fete. Den fransyska kalendern upptager nemligen icke annat än idel Saintar och Saintor och har man sått sig något annat namn på halsen, som icke finnes upptaget i helgonhistorien, så får man också vara utan jour de töte. Det ser således ut som skulle nu ifrågavarande fest egentligen vara en 5ete de Paris och, vare sig at Napoleon sjelt eller sådana som velat smickra honom, hafva blifvit dekreterad till Napoleons-fest. Härmed må emellertid vara huru som helst, faktum är att ansträngningarne i och för denna fest äro storartade och resultatet lysande. Alltifrån tidigt på morgonen öfversvämmas gator och boulevarder at legioner tiggare, halta, lemmalösa och blinda samt musikanter af alla åldrar och kön. Man kan ej gå tio steg utan att stöta på några dansande savoyarder, ackompagnerade af säckpipa, eller några brunstekta italienarbarn med fiol eiler harpa. Det år ett musicerande dagen i ända. Här filar en på en stump ur Rigoletto, der skriker en annan med full hals: Vive la France, Vive la liberte, Evviva Garibaldi, Viva V Italia! I dag, den stora trihetens dag, tår hvar och en göra hvad han vill och således får man också sjunga och tigga på gatorna, hvilket eljest blott får ega rum inne på gårdarne. De gamla goda tiderna då vinet strömmade kring gator och torg och stora bord uppdukades för allmänheten, äro tyvärr upphörda. Något sådant vankades således icke, men i stället utdelades på förmiddagen matvaror åt de nödlidande inom hvarje arrondissement, som en liten reminiscence deraf. I alla kyrkor voro naturligtvis också fester med anledning af dagens betydelse. I Saint-Eustache upptördes militärmessa af les Guides de Paris under anförande af sin direktör, desamma som vunno första priset vid den stora täflingen. I Nötre-Dame stor messa och Te Deum, som bevistades af stater och kårer, civila och militära auktoriteter. Jag kom för sent till messan, men lagom för att tå vara med om den högtidliga processionen. Har ni lust att höra huru en procession arrangeras? Först i tten kommer kyrkans qvastgubbe, ett gammalt, torrt och skröpligt beläte, som vanligen sitter inkrupen i någon vinkel straxt vid ingången och tar sig en tupplur, ur hvilken han vaknar så snart han hör steg, hvilka hans fina öra alltid upp-nappar och hvarvid han sträcker fram en vigvattensqvast åt de troende, som beröra den med fingerspetsarne och derefter göra korstecknet. Dessa gubbar finnas i hvarenda kyrka och tyckas utgöra ett särskildt species al menniskor eller tillhöra en enda stor familj, ty de äro lika hvarandra allesammans. Efter qvastgubben kommer ett slags vaktmästare, med en lång kedja om halsen, en ebenholzpinne i handen, knäbyxor, svarta strumpor och skor. Att han har något skefva spindelben och haltar, stör alldeles icke effekten. Sedan hafva vi båda Schweitzarne? i fall uniform med hillebarder på axeln och tamburmajorkäpp i handen. Den resliga hållningen, de martialiska mustacherna, trekantiga hatten på tvären och det breda, broderade ge hänget, men framtörallt denna öfvertygelse om egen värdighet, som frambringar den stolta blicken och den uppåtsträfvande näsan, gifva dem ett imponerande utseende. Vid hvartannat steg stöta de med sina käppar,i goltvet, så att det ger eko i kyrkohvalfvet, och den som icke gifvit vika för qvastgubben eller vaktmästaren, drar sig vördnadsfullt åt sidan för dessa magnater. Den heliga jungfruns banr af hvitt siI — Ingenting ... Jag fordrar b