Göteborgsposten – 21 augusti 1867, sida 2

— Rosenknoppen! ... mumlade han dervid. Man vet, att de i synnerhet sedan ett visst uppträde på det lilla Kalifornien voro afsvurna fiender. — Tyst, sade gästen. Jag vill dig ingenting ondt. — Och icke mycket godt? inföll konstmakaren, som återfick talförmågan. — Jag har något att tala vid dig. — Vid mig? — En affär. — En dålig affär? — Huru dags stänger du? — Likasom alla andra, klockan tio. — Klockan half elfva väntar jag dig i kabinettet hos vinhandlarn midt emot. Asperginos ref sig bakom örat. — Du kommer ju? sade banditen i en frågende ton, som liknade en befallning. — Nå väl, det är bra ... jag skall komma. — Farväl till i afton. Och han aflägsnade sig brummande liksom det djur, hvars skick och lynne han hade. — Hvad djefvulen kan han vilja mig? tänkte Asper-, ginos; och just i samma ögonblick, som den andra faller ned på mig som från skyarne och begär ... Nå väl, jag ser icke rätt klart häri, intrigen invecklar sig. Och förutseende någon dramatisk förveckling, till hvilken han tycktes hålla en af trådarne, gnuggade han sina