Göteborgsposten – 21 augusti 1867, sida 2

tecknade åt mig för två franes stycket, och som passa in med Torticolis och Vinaigrettes signalement. — Hvad är det som håller dig tillbaka då! För tusan! Vi hafva så ofta haft gensdarmer inblandade i våra affärer att vi väl kunde göra oss det nöjet att skicka dem i andras. — Du är vacker i denna roll, Elephantine, sade markisen i sin gäckande ton; men, naiva barn, din stora okunnighet om sådane saker, som man kallar den korrektionella polisens, kommer dig att säga dumheter, — Nå väl, hvar äro dessa papper! sade hon otålig öfver hans skämt. Du vet det, i fickan på min kappa, der nere i fonden af kulisserna. Hon gick att upplyfta kappan och gräfde i dess talrika fickor; de voro fyllda med de mest olika föremål; hon fann der allt utom någon tillstymmelse till portfölj. — Sök! sök! sade han utan att låta störa sig. De ha väl fallit ur. — Nej, jag säger dig, den finnes ej här. — På teatern då? — Inte der heller! — Under golfvet? — Hon skickade ned ett barn under scenen, äfven der blef resultatet detsamma. Han började blifva orolig och, medan han vände upp och ned på allt för att återfinna sina papper, som voro hans enda räddning, utöste den kolossala qvinnan en ström af allt för plumpa uttryck för att här kunna återgifvas.