Göteborgsposten – 21 augusti 1867, sida 1

Första norska assuransföreningen c:a 125,000 spd, likasom äfven de mindre föreningarne, om hvilkas förluster vi hittills ej kunnat erhålla upplysning, näppeligen kunna undgå extraordinära förluster. Härigenom komma naturligtvis skeppsredarne att erlägga en betydlig till läggskontribution förutom de förökade höst premierna, så att assuransafgiften i anseende till de låga frakterna kommer att falla mycket tryckande. Icke heller kunna sjöförsäkringssällska perna undgå betydliga extraordinära förluster. Ett enskildt sällskaps förlust skall redan uppgå till inemot 50,000 spd, och som det förJudes, hafva de flesta öfriga salskaper knappt mindre skäl att klaga. Ehuru vi ätven här sakna detaljerade upplysningar, antaga vi bestämdt, att det snarare är för lågt än för högt, när vi gissningsvis uppskatta den sammanlagda bruttoförlusten för skeppsassuransföreningarne och sjöassuranssällskaperna till c:a 600,00 spd, ett belopp som vida ölfverstiger förlusten under något töregående år för samma tidsrum. En näringsgren, hvartill en sjöfarande na tion som vår af naturen känner sig kallad, och som verkligen ätven tyckes skola få en allt större betydenhet inom våra näringskällors område — är skälfångsten. Vinsten deraf i år gör ett undantag från flera af de andra näringskällornas. Sedan Ishafsfarten från Norge började år 1847, har väl intet år öfverhufvud medfört ett så glädjande och uppmnntrande resultat, som det närvarande, och det vore verkligen att önska, att de utvidgade törsök, som detta kanske skall framkalla, måtte krönas med liknande framgång. Vi skola senare se oss i stånd att från pålitlig källa gifva våra läsare en detaljerad redogörelse angår ende årets fångst och hvad som dermed står i förbindelse, och vi anmärka här endast, att denna närings afkastning i år bildar en ljuspunkt för betraktandet. Om vi nu kasta en blick på vår kommersiella ställning och söka bilda oss ett totalintryck deraf, kunna vi icke annat än upprepa, att landet bör vara tacksamt, om de i flera atseenden mindre gynnsamma konjunkturerna, hvarunder det i år arbetat, kunde blifva, uppvägda af ett gynnsamt år för landtmannen, och att man derföre med så mycket större glädje bör erkänna, att utsigterna dertill äro icke litet lofvande.