Göteborgsposten – 20 augusti 1867, sida 2

—— ——— ——— — och fästande sina förvånade ögon på sin interlokutörs bleka och stränga drag, som han tyckte sig hafva sett förut. — Skynda dig! ... skynda dig ... hviskade den okände honom i örat. — Och hvad är det du kan göra? frågade Asperginos drifven till det yttersta. — Jag är Herkules, svarade mannen. Han öppnade till hälften på sin kappa och visade derunder de haljetterade trikåerna och kappan af plysch, som skulle imitera lejonhuden, den sedvanliga uniformen. — Nå väl! Stig in och arbeta inför dessa kreatur. — Ett ord ännu, jig fordrar min betalning. — Hvad begär du? Jag kan icke betala mycket, det förbereder jag dig på. — Jag vill icke hafva några pengar. — Ah! sade dirextören, som likväl icke hade för vana utt lätt blifva förvånad, och som återtog plötsligt med den skarpsynthet, som utmärkte honom. — Det är då mycket dyrt? — Det beror på, svarade mannen med orörliga drag. — Huru mycket? — Till betalning för min tjenst skall du säga mig, hvad du sett en viss natt den 18 December. — Asverginos, som vi veta, tviflade på allt, drog sig likväl tillbaka med ett språng liksom han befunit sig ansigte mot ansigte med ijjefvulen. Ni har att välja antag eller förkasta, yttrade mannen. Sorlet af publiken, ursinnig öfver att få vänta, genljöd i konstmakarens öron och förvirrade honom.