Göteborgsposten – 20 augusti 1867, sida 1

Då han öfvertygat sig att den var väl stängd, tvekade han om han skulle ropa, men då han lyssnade och icke hörde något buller sade han: — Jag bedrog mig. Det är ingenting i görningen, kammaren är väl stängd. Det qvittar mig lika hvad det Vär ... Tänk om det vore grannens apa ... Åh! må hon spatsera då ... hon skall icke promenera länge. Denna reflexion, vid hvilken han fästade en elak betydelse, var af beskaffenhet att framkalla ett vidrigt småleende på hans tunna läppar, och han gick tillbaka till sitt ide. Likasom om de lekt kurra gömma, öppnades rutan åter, så snart han stängt igen om sig, och Desirs stack ut sitt gäckande ansigte och ropade muntert. — Hvarken sedd eller igenkänd! kuggad min gubbe! — —— III. Den improviserade Herkules, Dagen derpå var andra Söndagen, det vill säga den stora, den bästa Söndagen af marknaden. Tilloppet af den stojande folkhopen tilltog och konstmakrarne, angelägna att begagna denna fördel, ansträngde sig för att kunna gifva så många föreställningar som möjligt, och voro ej noga att hoppa öfver hälften af programmet. Folket började inträda i rummet der de plastiska