Göteborgsposten – 17 augusti 1867, sida 2

Råättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Från galeasen Friheten, förd uf skepparen F. Svensson, blef för några dagar sedan under temligen egendomliga förhållanden stulen en sträcklina, 160 fot lång. Mörkret bade iutrådt, lugn radde öfver rivieret och besättningen låg i juf maklighet utsträckt på däck, då de i detsamma från andra ändan af fartyget hörde liksom hugget från en yxa. Förvirrade rusade de upp ur sin halfva slummer, och ce! en båt aflägsnar sig i halfmörkret med snabba årtag från fartyget. Hvad betydde detta, och hvad betydde det der hugget som man bört? Inom ett ogonblick märkte man, att nyss omnämnda sträcklina troligen försvunnit med båten — åtminstone fanns den ej mera på Friheten. Alle man rusade till jullen som låg förtöjd akter om galeasen, men lika latt som tjutven bade haft för att taga sträckl.nan fran sartyget, lika svårt hade nu besättningen för att göra detsamma med jullen och eftersätta den förmodade tjulven. Man hade nemligen sastlast jullen, och innan man fick reda på nyckeln o. 8 v. bade den båt som skulle eftersättas redan hunnit för långt undan för att kunna törföljas. Man misstänkte ombord på Friheten, ref. vet ej af hvad skäl, en sjöman vid namn Olof Johansson för ullgreppet och beslöt, såsom besättningen vid polissorhöret uttryckte sig, att taga reda på den olörskämde tjufven medelst wekanikk. Denna mekaniska tillställning var af följande sinurika beskaffenhet. En person vidtalades att gifva sig vi slang med Olof Johansson. Detta skedde. Han berättade för J., att om denne hade någon lina, lika godt på hvad sätt han kommit åt den, så visste han (mekanikern) en person som ville köpa den. Sedan Olof Johanssons förtroende blifvit vunnet, medgaf han, att han verkligen hade en präktig lina, och att de litet längre fram skulle hemta den i båt, hvilken för ändamålet borde på viss tid ligga å ett uppgifvet ställe i elfven. Båten och älven den utsände från Friheten voro redo i rätt tid och Olof Johansson infann sig. Man lade ut, men obemärkt af Olof Juhansson lade kort derefter äfven en annan båt, som legat på lur ett stycke ifrån den andra, Ifrån land och följde efter på vederbörligt afstånd. Olof Johansson förde båten till ett ställe i närheten af Hisingslandet, hvarest han började att dragga i vattnet med en båtshake. Efter en stunds fåfänga försök, lyckades han, och den bortkomna linan följde med upp. Då personerna i den andra båten, sågo detta, började de så småningom att närma sig Olof Johansson och hans foljeslagare. Johansson anade ej oråd förrän det var för sent för honom att ånyo göra sig qviti linan, hvilken genast igenkändes af de i den andra båten varande såsom den från Friheten så djerft stulna. Och så var mekaniken färdig. Vid polisförhöret måste Johansson vidgå, ati han begått stölden, enär det emot sådane fakta, som de ofvan uppräknade, icke gerna var möjligt att neka. Målet remitterades till rådhusrätten och Johansson införpassades till cellfängelset. En person vid namn Samuel An ersson stod i går i poliskammaren tilltalad för att å Fisktorget ha varit drucken, fört oljud och visat sig mycket vildsint. Han hade dessutom till fiskare utbjudit och försålt alun under uppgift att det vore arsenik — en vara hvaamed lumpsamlare ofta förser sina kunder bland landtbesolkningen, som tycker det vara godt att ha detta förträffliga medel till bands. Lumpsamlaren förnekade ej angifvelsen. Han var drucken och visste följaktligen ej hvad nan gjorde, ehuru han annars är lumpsamlare. Han dömdes fördenskull till 40 rdrs böter och fick i brist på medel till deras gäldande 6 dagars fängelse vid vatten och bröd. Ett märkligt bevis på det förtroende till andra personers ärlighet, hvilket ännu råder på åtskilliga ställen af landsbygden lemnades i går i poliskammaren vid en undersökning som der egde rum. Hustrun Carolina Larsson hade nemligen för några dagar sedan i polisen anmält, att hon å en källarvind, till hvilken dörren saknade lås, blifvit bestulen på der förvarade kläder, bestående af en klädeskappa, ett par svarta byxor samt 3 s(b. grönt och svart ullgarn. Det lyckades den spanande polisen att aga reda på att tjulven var en äldre piga, Maria Börjes otter, som för 14 år sedan tjenat hos hustru Jarolina Larsson. Maria Börjesdotter innehade ännu ollgarnet och byxorna, men hade på pantlånekuntoret pantsatt kappan för 7 rdr Vid polisförhörer erkände hon att ha begått stölden. Kå lardorren hade till sitt enda stängsel haft ett vred. Då hon, äfven sedan hon, såsom äfven