Göteborgsposten – 17 augusti 1867, sida 2

Fran Utlandet. Oaktadt sin låtsade säkerhet, är man dock i Preussen med skäl orolig öfver mötet mellan transka och österrikiska kejsarne. Från Wien skrifves till Köln. Zeit, att detsamma kommer att ha en ötvervägande politisk karakter. sterrike vill genom rent vanskapliga band vid sig tästa Frankrike, för att derigenom, gentemot de s. k. nordmakternas hällning, lägga en moralisk vigt i vågskålen, hvilken kanhända är tung nog att bålla Preussen och Ryssland i schack samt förmå dem at uppgifva de antydda planerna, om de öfverhufvud existera. I hvarje sall har Österrikes närmande till Frankrike en blott de fensiv karakter. Båda kabinetterna vilja definitivt ölverenskomma med hvarandra angående vissa eventualiteter (Danmark, Mainlinien, sydslaviska länder etc.) och komma på det rena med sina åtgöranden. Österrike är, så säges det här, skyldigt sig sjelf och den europeiska freden detta steg. Denna antydning är otvifvelaktigt den rätta, och man har formligt rätt, då man betecknar den fransk-österrikiska alliansen såsom i verkligheten afslutad, om den än icke är det på papperet. Preussens kuriösa dumhet att göra sig skyldigt till löftesbrott mot Danmark ger Österrike Frankrike rättighet att drifva klappjagt med Preussen. Föln. Zeit. gör följande framställning härom: Österrike har geuom art. V i Pragerfreden bragt sitt enda verkliga offer, det har till Preussen afträdt den del af Slesvigholstein, som tillkom det, c:a 160 qvadratmil, men endast under ett bestämdt vilkor, neml. avw de (icke några) nordliga distrikter af Slesvig, som så önska skulle återlemnas till Danmark. Och man kan förlita sig derpå, att om detta vilkor icke fullständigt utlöres, skall Österrike reklamera och, om reklamationerna ej bära någon frukt, påstå, att afträdelsen af dess medbesittningsrätt till Slesvigholstein är ogiltig, ja, det skall begära aw åter bli insatt i sin goda rätt, hvilken det endast vilkorligt uppgilvit. Österrike tänker helt säkert icke på att tillsvidare uppstalla sådana påståenden annorlunda än såsom rent teoretiska. Men så fort det fått allianser och ett krigstillfälle, skall det tala ur en helt annan ton. Redan nu är det icke obekant, att, under det Österrike skenbarligen likgiltigt äsåg det Scheel-Piessenska regimentet i Slesvig, detsamma tillräckligt mycket bekymrade sig om dessa inom hela Europa så mycket omtalade omsättningar, atskedanden, instickningar i armen, utvisningar och den egendomliga utläggning af bestämmelserna i wieneroch pragerfreden, i följd af hvilken Slesvig så blottats på folk, att man uppgjort stora planer tilj systematisk invandring. Åtminstone tillräckligt tör att bilda sig ett omdöme. Österrike tror, det är ej mera nägon hemlighet, att Preussen kränkt bestämmelserna i fredsslutenOm detta än kan bestridas, är likväl så mycket obestridligt, att Preussen ännu alltjemt icke utfört art. V i Pragerfreden, och Österrike skall vid en för detsamma läglig tid påminna om dess utförande. Att detta är mer än en blott gissning, framgår ur vår skrifvelse från Wien. Österrike hoppas att kunna öfverenskomma med Frankrike om utförandet at art. V. Frankrike vet bäst, huru art. V tolkades i Nikolsburg och Prag; ty det nar ju sjelf föranledt artikeln, och det har aldrig dolt, att det lägger sig vinn om en ärlig användning af nationalitetsprincipen, för att skaffa detta ändlösa tyskdanska kif ur verlden, hvilket annars skulle kunna störa Europas fred i ytterligare årtionden, ja, århundraden. England är af samma mening och sjeltva Ryssland lutar till denna åsigt, hvilket på grund af familjeförbindelsen mellan habinetterna i Petersburg och Wien ej bör väcka någon undran. Och Ryssland är likväl samma stat, som nu tyckes stå Preussen närmast. Preussens ställning är på grund af allt detta prekär. eKöln. Zeit. vill dock veta, att det vändt sig till Österrike och uttalat sin afsigt att vilja utföra Pragerfredens art. V. Det är godt och väl, men med denna ar