Göteborgsposten – 17 augusti 1867, sida 1

—— — —— Måndagen d. 19 Augusti. Jer nvägen: Snälltåg afgår vill Stockholm kl. 6,, f. m. — Blandadt tåg afgår till Stockholm kl. 7,4, f. m. Skarpskyttekären: Skjutöfning kl. 7—1,9 f. m. Meteorologiska Uppgifter. s 3 I i — Zz S V— — vaderiek. 2 1 G 2 . — 2 5 ( Riktniog. Sytla. 3 3 Le 16 s 20.418 418,7) SSV. 2,5 Klart. — a ) 2125,412 4 19,2 SSV. 1,5 Mulet. — 25.372 4 18,9 SV. 1 D:o. — Veckokrönika. Dagens stora fråga. — Alltid välkomna! — Afgrunder midt på Hamngatan — Ett nytt slags stängselfråga. — Hvem gäller den närmast? — Konstnjutning af högre art. — Brita Skrifvars4, — Italiensk opera eller ej?, en fråga till damerna. — Vid en badort, nattstycke. — Fraga — men intet svar. — En roddarmadams åsigter om lifvet elter detta. — Hvad skalden tänkt derom. Som veckans märkligaste övenöment kan utan tvifvel Upsalakörens ankomst hit i dag inregistreras. Behotvet af en lämplig lokal för större allmänna tillställningar har svårligen kraftigare trädt i dagen än vid detta tilltälle. Icke nog dermed att, sedan Christinakyrka, den största och bästa lokal som här finnes att tillgå i och för en större konsert, benäget upplåtits för aftonen, densamma dock befunnits ej kunna inrymma ens hälften af de många, hvilka velat njuta at den berömda Upsalasängen; äfven för anskaffande af en lämplig lokal för den efter konserten tillämnade kollationen ha svårigheter yppat sig. Muan har dock slutligen med sitt val stannat på Trädgårdsföreningens park såsom den närmaste och i många afseenden lämpligaste lokalen, förtröstan e på att Phoibos-Apollon i sin dubbla egenskap af solens och sångens gud skall vara sina unga prester så huldrik som möjligt. Att deras ankomst hit varit efterlängtad, att de här skola hjertligt välkomnas, har bäst kunnat skönjas at det ref: efter biljetter, hvilket igår gjorde Gumpertska bokhandeln till en ganska stormande tummelplats och af den jemförelsevis stora lätthet, hvasmed inqvarteringen af den unga sångarskaran kunnat åstadkommas, desto mera betecknande som de flesta af stadens familjer ötver sommaren äro bortresta, hvadan det till ex stor, om icke största delen varit stadens ogifta unga män som beredvilligt ställt sig till de kärkomna gästernas disposition. Den som grätver en grop för en annan, han faller sjelf deruti-, heter det, och vi kunna sannerligen icke neka till att vi — utan alt vilja bli ansedda som härdhjertade och skadeglada menniskofiender skulle önska att otvan citerade profetia ginge i fullbordan på dem hvilka under veckans lopp uppkastat sådana fallgropar för sina medmenniskor som de utanför Börsen å Östra Hamngatan och å Smedjegatan befintliga, utan att vid sidorna af desamma anbringa stängsel. Ty det är alldeles icke nog att afspärra gator, der dylika gropar uppkastas, endast för åkande eller medelst ett lätt stängsel vid hvardera ändan af gatan, äfven tör de gåendes säkerhet erfordras ett dylikt skydd. Vi ha sjelfva varit ögonvittne till huru en person härom aftonen vid utstigandet från Börsen ramlade ner i den afgrund som alldeles nedanför trappan gapade framför hans fötter. Det var en särdeles lycka att fallet aflopp utan olyckshändelse, men utgången af denna snöpliga och opåräknade utgång kunde ha blifvit vida olyckligare. Vi veta icke hvem skyldigheten att framför nämnde plats uppsätta ett skyddande stängsel egentligen bort tillkomma, men i sista hand drabbar klagomålen häröfver ovedersägligen värden på stället, hvilken dock i rämsta rummet borde vara mån om att bespara ina gäster den glada utsigten, att sedan de flrat sina medel på hans altare, hals öfver ufvud förpassas in i en annan verld. Vi annoera förhållandet för bättre minnes skull vid nöjligen en annan gång inträffande, likartade örhållanden.